Rochetta var bara 13 år gammal när hon blev gravid med en man som utnyttjade henne sexuellt. När barnet hade fötts tog våldtäktsmannen med sig barnet och försvann spårlöst.
Rochetta lämnades helt förstörd. Hon trodde att hon aldrig skulle få se sin dotter mer, men 17 år senare vändes allt upp och ner.
Rochettas våldtäktsman svepte in det nyfödda barnet i filtar och drog iväg mitt i natten, allt för att krossa Rochetta så mycket han kunde.
Samma natt lämnade han bebisen i trapphuset i ett närliggande lägenhetsområde. Där fick flickan ligga tills hon hittades av en kvinna vid namn Tonie McNair, vilket Little Things skrivit om.
Hade navelsträngen kvar
När Tonie såg det lilla knytet i trapphuset trodde hon först att det var en kattunge. När hon vid en närmare titt såg att det var en levande bebis som fortfarande hade navelsträngen kvar fick hon en chock och ropade på sina tonårssöner. En av dem ringde omedelbart efter ambulans som fick föra spädbarnet till akuten.
Ingen visste vem bebisen tillhörde eller varifrån hon kom. Att identifiera henne var omöjligt, och när medierna fick nys om “mysteriet” med det okända spädbarnet kom de att kalla henne “Baby Doe”.
Tack och lov väntade ett ljusare öde för “Baby Doe”, tack vare att hon hittades av Tonie den där morgonen.
Fick en fin uppväxt
Doe adopterades av en familj som lät henne växa upp i ett kärleksfullt hem, samtidigt om hennes biologiska mamma trodde att dottern var död, under alla år.
Det var inte förrän 2017, när lokala tv-stationen FOX8 gjorde ett nytt inslag om ”Mysteriet med Baby Doe”, som en lång fråga skulle få sitt svar.
Tonie, som hittade barnet, såg inslaget om Baby Doe. Hon kontaktade tv-kanalen, som lyckades hitta dokument som visade att bebisen hade adopterats av en kärleksfull familj när hon var 6 veckor gammal. Hennes namn var numera Angel Thomas.
Återförenades efter 17 år
Så småningom nåddes även barnets biologiska mamma av berättelsen om ”Baby Does”, vilket resulterade i en återförening i samband med flickans examen från skolan.
Rochetta var hela tiden övertygad om att hennes dotter hade dött, men hon slutade aldrig att tänka på sitt förlorade barn.
Tänk vad känsloladdat detta måste vara. Tack vare empatiska och engagerade människor så slutade det bra för flickan, mot alla odds.
