Konsekvenstänk är något som små barn ofta saknar, då det utvecklas senare i livet. Just därför gör de små liven ofta det som faller dem in utan att tänka sig för. Detta är en anledning till många mödrars oro.
Föräldrar till barn med autism vet allt om detta. Just därför förstår jag Texasmamman Misty Wolfs känsla när hon bevittnade sonens dialog med jultomten.
För två år sedan, innan coronapandemins utbrott, var mamman Misty Wolf med om ett sånt där ögonblick som man nästan bara ser på film. Är det någon händelse som kan kallas “julmirakel” så är det detta.
Mistys sexårige son Matthew har autism och ser knappt någonting med sina ögon. Trots detta har Matthew full koll på vem jultomten är, och vad han gör för alla barn.
När Misty och Matthew var i ett köpcentrum för att köpa julklappar fanns en man utklädd till jultomten på plats för att sprida julstämning till besökarna.
Den här dagen var köpcentrumet fullt med barn, som alla tittade storögt på “jultomten”, som satt redo att ta emot dem för att lyssna på deras önskningar.
Varnade tomten
När Matthew förstod att jultomten var framför dem rusade han förbi alla och satte sig i mannens knä. Mamma Misty blev genast kallsvettig av stress. Hon visste inte hur den utklädda mannen skulle reagera på pojkens beteende. Han kunde ju inte veta att Matthew har autism och nästan är blind.
“Han har autism och är blind”, förklarade hon stressat, varpå mannen svarade med lugnande röst: “Du behöver inte säga något mer”.
Mannen i tomtedräkten konverserade med Matthew som om han var precis som alla andra, vilket gjorde pojken trygg och lugn.
Förvånad över mannens bemötande
Tomten lät Matthew känna på hans skägg så att pojken kunde visualisera det han hade framför sig, och han lät även pojken känna på renarna.
Som mamma till en autistisk pojke är Misty van vid att folk inte vet hur de ska hantera sonens diagnos. Därför blev hon trollbunden av främlingens fina agerande.
Så här skrev mamman i ett inlägg på Facebook:
“Bästa jultomten någonsin!
Jag viskade till tomten ‘han är blind och autistisk, och väldigt intresserad av tomten’. Han sa ”säg inget mer” och gick genast ner på golvet för att hälsa på min lilla herre.
Han pratade länge med Matthew. Lät honom känna på honom. Bad honom att dra i skägget, att känna på hans luva, och pratade om hans röda kostym. Han frågade Matthew om han ville känna på någonting, och Matthew sa ”dina ögon som blinkar” (från dikten natten före jul) så tomten lät honom röra hela hans ögon så länge som Matthew ville.
Då frågade jultomten om han någonsin har känt ett riktig ren”, skriver mamman.
“Mitt hjärta fylldes av kärlek när jag såg hur intresserad Matthew var”.