Det kan vara stressigt och krävande att vara en småbarnsmamma – men också underbart såklart.
Det finns prövningar runt varenda hörn. Det ska tvättas kläder, inhandlas och lagas mat, städas, plockas undan leksaker och tas hand om barn. Det är ett heltidsjobb som aldrig heller blir klart. Det finns alltid en ny tvätthög att ta itu med.
Ofta försöker man hålla uppe humöret, inte skrika eller tjata på sina småttingar. Men det är inte alltid lätt att hålla minen när ens barn har ritat på väggen eller spillt någonting på en svindyr matta. Ibland händer det att man tappar det fullständigt – även fast man inte vill.
En mamma som upplevt allt detta är Heather Duckworth. Hon har en livshistoria som är oerhört tragisk, men hon har kommit ut på andra sidan mörkret och därmed kommit till viktiga insikter som hon kommer bära med sig resten av livet.
För många år sedan förlorade hon sin son Jacob. Han var bara sex år gammal när han dog i cancer.
Hon har delat med sig av ett minne på Facebook. Till inlägget har hon skrivit rubriken: ”The blue stain/Den blåa fläcken”. Idén till inlägget växte fram när hon skurade golvet hemma hos sig efter att hennes dotter tappat en slimeklump som gjort en stor fläck på golvet.
Mamman Heather blev först irriterad på dottern och på fläcken, men sedan kom hon på sig själv. Det var inte värt att bli sur över det hela… här är anledningen till att hon ändrade sig.
Blev en stor fläck på mattan
14 år tidigare hade hon fyra söner att ta hand om, dottern var nämligen inte född än. En av sönerna var fyra år, de andra var tvååriga trillingar. En kväll försökte hon få alla fyra i säng, men det var ingen lätt match.
”Mina händer var fulla, men så även mitt hjärta”, skriver hon på Facebook.
Barnen stökade runt i huset och ville inte sova. Heather försökte lugna ner alla för att äntligen kunna få lite egentid. Plötsligt upptäckte hon att en av trillingpojkarna, Jacob, hade blått bläck på sin kropp och på sin pyjamas. Han höll i en penna som gått sönder.
Det var även en stor, blå fläck på heltäckningsmattan.
”Jag blev så jäkla förbannad och tog med min son in på toaletten för att tvätta av honom. Min make började skrubba de ljusblå fläckarna på vår matta. Tårar av frustration trängde sig fram genom mina ögon. Jag var bara så trött. Och arg. Väldigt arg. Jag var inte arg på min son – som var blå som en Smurf – men förbannad på mig själv för att jag lämnade min penna på en plats där mitt lilla barn kunde nå den”, skriver mamman.
Trots att de försökte skrubba mattan i över en timme gick inte fläcken bort. Professionella städfirmor misslyckades också med uppgiften. Den kom att bli en påminnelse om att hon inte kunde lämna saker framme i huset som pojkarna kunde göra kaos med.
”Det fick mig att känna mig arg och irriterad över att jag lämnade pennan så att min lille son kunde nå den, det kändes som jag var misslyckad som mamma. Den blå fläcken framkallade så mycket negativt i mitt liv. Jag hatade den”, skriver Heather.
”Påminnelse om min son”
Fläcken kom även att bli en annan sorts påminnelse senare i livet. För Jacob, sonen som hade sabbat pennan och av misstag hällt bläck på mattan, diagnostiserades senare med cancer.
Två år senare var han tragiskt nog död.
”Fläcken är fortfarande där… och nu… det är en konstant påminnelse om min son. Men också en ständig påminnelse om min frustration över något så trivialt. . . något så oväsentligt i livet”, skriver Heather.
Nu i efterhand har hon insett att trots att det ständigt uppstår problem och utmaningar när man har barn – oavsett vilken ålder barnet är i – så ska man inte låta de ”små grejerna” förstöra allt. Det är klart att det är svårt att låta bli att reagera ibland, men sedan måste det gå över.
Viktigt att fokusera på rätt saker
I slutändan är det oviktigt. Alla materiella ting är oviktiga. Mänskliga liv är det som spelar roll. Hälsan. Kärleken. Familjen.
Olyckor inträffar alltid, det kommer man inte undan. Den blåa fläcken glömmer hon aldrig. Det har blivit en ”välsignelse i förklädnad”. Hon skriver att hon gladeligen skulle leva med en miljon blåa bläckfläckar på sin matta om hon kunde få en dag till i livet med sin son.
Heather skickar en sista påminnelse till alla föräldrar där ute. Hon har lärt sig att det inte är värt att vara självupptagen och stressad över småsaker som händer, då glömmer man nämligen att njuta av de små sakerna som faktiskt betyder någonting.
Hon har fortsatt att städa, tvätta, laga mat och skrubba golv och rengöra mattor. Men nu gör hon det med en ständig tanke på hur det var att sitta på sjukhuset med sin lilla son.
Den blåa fläcken påminner alltid Heather om sin son Jacob. Den påminner henne om att fokusera på rätt saker i livet och inte stressa upp när barnen stökar ner och lämnar spår efter sig.
Det är en vacker tanke som kommer från en mycket tragisk händelse.
Gilla, dela och kommentera gärna artikeln om du håller med Heather om hennes tankar.
