Vi varnar känsliga läsare.
Det går aldrig att förbereda sig på att förlora sitt barn.
Sorgen och smärtan efter att ha tvingats ta farväl av den man älskar mest på jorden kan verkligen krossa ens hjärta.
För Whitney Quinton och hennes partner var det en mardröm som slog in när de blev tvungna att säga hejdå till sin efterlängtade dotter, innan hon ens fått en chans att leva.
Whitney Quinton spenderade många år med att kämpa mot diverse olika hälsoproblem såsom endometrios och adenomyos, skriver hon för Love What Matters.
Efter att hennes son kom till världen genomgick hon ett fruktansvärt missfall, men drömde trots det om att en vacker dag ge honom ett syskon.
Tre år efter missfallet fick hon genomgå kirurgi för sin endometrios, och strax därefter fick hon veta att hon återigen var gravid.
Lyckan var enorm och både Whitney och hennes partner blev väldigt exalterade.
De fick snart veta att det var en flicka i magen, men på ultraljudet där de bekräftade könet i vecka 21 hände något som gjorde paret oroliga.
Det tog längre tid än förväntat och barnmorskan kallade in hjälp från sina kollegor.
”Jag började bli orolig när vi väntade och min make försökte lugna mig med att det skulle bli bra. Min hjärna gick på högvarv och jag tänkte på alla saker som hon skulle kunna ha drabbats av, och hur rädd jag var,” skriver hon i sitt inlägg till sajten.
”Föll ner på mina knän och fortsatte skrika”
Snart kom beskedet som ingen förälder är redo att höra.
Läkaren klev in i rummet och berättade att flickans hjärta inte satt på rätt plats. Hon hade utöver det endast en njure, fel på skelettet och både händer och fötter växte fel.
”Hon sa sedan väldigt rakt, ’ni kan avsluta graviditeten i tre veckor till om ni inte kommer kunna hantera det här.'”
Whitney minns hur hon skrek efter beskedet.
”Jag skrek på ett sätt jag inte ens visste att jag kunde. Jag föll ner på mina knän och fortsatte skrika. Det forsade direkt ner tårar för mina kinder,” skriver hon.
Grät varje dag
Hon beskriver att kommande två veckor var fruktansvärda.
Både Whitney och hennes make var ledsna, förvirrade och trötta. De gick på mängder av olika undersökningar och sjukhusbesök, och fick reda på att flickan skulle få ett väldigt tufft liv, om hon ens överlevde.
De fick höra hur dåligt dottern skulle må, och att det mest troligt skulle tillkomma ytterligare hälsoproblem som de inte ens kunde se än.
”Jag och min make grät, dag som natt. Det kändes som att vi inte hade något kvar att ge. Själviskt nog ville vi ha henne. För oss var hon perfekt, även om det fanns så många hälsoproblem. Det spelade inte någon roll för oss. Men som förälder lär man sig att det inte handlar om vad som är bäst för dig, det handlar om vad som är bäst för henne och vad hon hade velat.”
Fick föda ut sin livlösa dotter
För att ta ett beslut vände sig paret till Gud. De började be intensivt i hopp om att få klarhet i vad som var rätt val.
Whitney beskriver att bönestunderna hon och hennes make hade tillsammans under den perioden är något av det mäktigaste de upplevt under hela sitt äktenskap.
”Två dagar senare var vi överens om att varken hon eller jag skulle behöva lida en enda minut till. Igångsättningen schemalades några dagar senare, och när kvällen kom skulle jag ha mediciner för att få i gång förlossningen. Jag skulle föda ut henne dagen efter.”
Hon förklarar att det var det värsta illamåendet hon upplevt i sitt liv. Hon såg suddigt och började till och med frukta för sitt liv.
Makens viktiga ord
När de väl var framme på sjukhuset blev det en tuff kamp.
”Jag vaknade och barnmorskan kom in för att titta till mig. Jag sov när vår dotter, Ruby-Jo, anlände. Doktorn kom in för att ta upp hennes lilla, 0.5 kilos, livlösa kropp och jag hamnade i total chock.”
Whitney drabbades av en våg av skuldkänslor, ilska och sorg.
Vi varnar för starka bilder
Då yttrade hennes make några ord som hon aldrig kommer glömma.
”Det är okej, du gjorde det. Hon är äntligen hemma och hon är perfekt. Hon är med vår familj i himlen, och hon har inte ont längre. Jag är så stolt över dig,” sade han.
Flickan hade inte överlevt
I efterhand fick paret veta att flickans hjärtfel utan tvekan hade inneburit en säker död om de hade valt att gå igenom hela graviditeten.
”Det var tunga nyheter att ta emot, men det var en lättnad att veta att vi tagit det beslut som var bäst för henne.”
Sorgen efter flickan är stor än idag.
”Hon är inristad i vår familj, och en dag i himlen ska vi alla återförenas. Jag kommer omfamna henne och vet att hon kommer tacka oss för att vi tog bort hennes lidande. Vi kommer tacka henne för att hon lärde oss hur vi ska vända oss till gud, ha mer omtanke, och finnas där för andra under deras tragedier för att lyfta upp dem.”
Vila i frid, Ruby-Jo.
