.
Man skulle kunna tro att vi har kommit längre. Men än i dag möts vi varje dag av rasism och fördomar i vårt samhälle.
Även om man kan tycka att det borde vara upp till var och en, så har många synpunkter på hur en familj ”ska” se ut.
Aaron och Rachel Halbert vet precis. Trots elaka kommentarer och hat för att ha adopterat afroamerikanska barn så stod paret på sig – de tänkte inte låta något så ytligt som hudfärg stå i vägen.
Men historien var inte slut där.
Paret Aaron och Rachel Halbert alltid velat bli föräldrar. Men när Rachel inte kunde bli gravid kom de fram till att de istället skulle adoptera.
De ville erbjuda ett hem till ett barn som annars inte skulle få ha någon mamma och pappa. Snart bestämde de sig därför för att adoptera två mörkhyade små barn, en pojke och en flicka.
Hos sin nya familj blev barnen överösta med kärlek och omsorg. Men beslutet väckte en hel del starka reaktioner.
”Vi visste, speciellt i den amerikanska södern, att ett ljushyat par med mörkhyade barn skulle skapa en mängd olika reaktioner. Det kommer alltid finnas en äldre, vit kvinna på mataffären som tittar på oss med ren avsky, eller en afro-amerikansk mor som tittar på oss och bara skakar på huvudet”, berättar Aaron i artikel i Washington Post.
Aaron och Rachel brydde sig inte. De tänkte inte låta vardagsrasismen stå i vägen, de var väldigt stolta och lyckliga över sin lilla familj. Och så skulle det förbli!
Historien kunde ha slutat där, för den nykomponerade familjen var lyckliga och de två barnen växte så det knakade.
Men när paret fick höra talas om embryoadoptioner bestämde de sig för att adoptera fler barn. Eftersom de ville att barnen skulle passa in med sina andra, adopterade syskon så bestämde de sig också för att inplantera två afro-amerikanska tvillingembryon som hade varit nedfrusna i 15 år.
”De förstod våra tankar kring hur våra barn skulle matcha i ras och de var väldigt hjälpsamma i beslutet att välja afro-amerikanska embryon”, skriver Aaron.
Men snart skulle saker och ting vändas upp och ned.
Efter sex veckor var det nämligen dags att besöka läkaren för att se hur det gick med parets små embryon. Vad de inte visste var att en rejäl överraskning väntade. Ett av embryona hade delats i två!
”Vi började beskriva allt för vår doktor på spanska (väldigt knackig spanska, ska sägas). Han frågade oss om vi var säkra på att vi hade inplanterat två embryon. Ja, det är klart att vi är säkra, svarade vi. Då visade det sig att ett av dessa embryon hade delats i två inuti Rachels livmoder”, berättar Aaron.
Det visade sig att Rachel var gravid, men inte med tvillingar – utan med trillingar!
Till slut var den stora dagen framme och förlossningen gick bra. Snart var Aaron och Rachel inte bara föräldrar till två utan till fem mörkhyade, små barn.
Det var en dröm som gick i uppfyllelse.
”Det värmer i hjärtat att se alla våra vänner och familj uttrycka ett överväldigande stöd för vår familj och det ovanliga sätt som vi har byggt den på. I våra sinnen lever vi bara ut vår dröm. En dröm som kanske inte ser ut som den genomsnittliga familjen, men en som vi är tacksamma kunde bli verklighet i ljuset av vårt lands historia”, säger Aaron och fortsätter:
”Jag kände ren glädje under graviditeten när jag tittade på min son och dotter, med hans mörkbruna hud och henne med det lockiga håret och lätt bruna hud, kyssa min ljushyade frus växande mage. Varje kväll sa de god natt till de tre växande små flickorna i hennes mage, och nu får de äntligen säga god natt till sina småsyskon – ansikte mot bedårande ansikte.”
Familjen har gjort en otroligt inspirerande resa. De har vägrat lyssna på allt hat – och i dag är de lyckligare än någonsin.
”Det är inte så här vi planerade det för 12 år sedan när vi dejtade och pratade om adoption, men oj vad tacksamma vi är att Gud har gett oss de här söta små barnen som han har lämnat i vår omsorg”.
Och Aarons beskrivning av sin familj är också väldigt vacker och tänkvärd.
”Jag kan minnas hur en vän som gick igenom en adoptionsprocess berättade för mig att han alltid hade velat se sin familj som ett litet FN. När jag nu ser på min växande familj, så föredrar jag att ta det ett steg längre, och jag vågar säga att vår familjebild är en liten antydan av himlen”.
Kärlek till sina barn kommer alltid vara viktigare än DNA, hudfärg och blodsband!
DELA gärna vidare detta om du också tycker att alla människor är lika värda och att alla föräldrar har rätten att få bilda sin egen familj, utan omgivningens fördomar.
