Rikt par hånar 5-barnsmamma i kassakön: Då ser kvinnan bakom rött och gör det ingen annan vågar

Att inte döma en bok efter dess omslag är ett känt gammalt ordspråk som man fått höra många gånger.

Och det gäller inte bara böcker, utan även alla människor man stöter på under sin livstid.

Den här historien handlar om just det. Att döma någon på förhand.

Även om denna incident inträffade för några år sedan, är budskapet och allvarsamheten i ämnet precis lika aktuellt idag.

Det var vardagskväll, och Lindsey Rea var i mataffären för att handa middagsmat. Det var mycket folk, trångt och barn som skrek.

Många såg trötta ut, framförallt en mamma med fem barn. Hon gjorde allt hon i sin makt för att hålla ordning på alla ungarna, men ändå fick hon sura blickar från flera håll.

Ett par som stod lite längre bak i kön började att diskutera fembarnsmamman och hennes barn. Två av barnen vad ljusa som mamman själv medan tre av barnen var mörkhåriga och hade mörkbruna ögon.

Paret började diskutera, alldeles för högt, hur många olika pappor barnen egentligen hade.

”Hon kan inte ens klä dem i ordentliga kläder,” fortsatte paret att säga. ”Vänta bara tills hon plockar fram matkupongerna”.

Lindsey blev bara mer och mer irriterad på det oförskämda paret, men kände att hon hade nog med att hålla koll på sin egen treåring för att orka lägga sig i.

Återigen hörde hon hur paret bakom öppnade munnen:

”Det är det där våra skattepengar går till”.

Då fick Lindsey nog. Hon vände sig om och blängde argt på paret innan hon gick fram till mamman som kämpade med att förstå hur matkupongerna hon höll i sin hand fungerade.

Lindsey förstod att kvinnan i kön var fostermamma, och hon såg att det låg flera varma barnplagg på varubandet.

”Fosterbarn eller adopterade?” frågade Lindsey vänligt. ”Jag har nio barn själv, två biologiska. Jag förstår hur du har det, snälla låt mig hjälpa dig.”

Den andra kvinnan log men såg samtidigt generad ut.

”Jag är nybliven fostermamma. Det är första gången jag använder de här kupongerna. Barnen kom till mig för tre dagar sedan, de ska stanna ett tag. Vi har fått mat, men barnen behöver varma kläder och jag har inte fått min lön än.”

Lindsey tittade på barnen och berättade hur fina dem alla var, och vilken tur dem hade som fick hålla ihop. Sedan visade hon hur systemet med matkupongerna fungerade.

De två kvinnorna sa hejdå med en kram, och Lindsey försäkrade henne om att hon skulle klara det.

Så fort mamman och de fem barnen är utom hörhåll vänder sig Lindsey till det dryga paret bakom och öppnade munnen.

” De där barnen? De kan inte längre bo med sina föräldrar. Det dem har på sig? Är antagligen de enda plagg de äger.

Och kvinnan? Hon har öppnat upp sitt hem åt barn som inte längre har ett tryggt hem. Matkupongerna hjälper en tvåbarnsmamma att ha råd att föda tre barn till.

Det finns inte tillräckligt med människor som denna kvinna i världen. Och även om alla barnen var hennes och de alla hade olika pappor så förtjänar inga barn att gå hungriga eller frysa. Jag är ledsen men ert beteende? Dåligt, helt fruktansvärt dåligt.”

Paret lämnade skamset kön och gick och ställde sig i en annan.

Här kan du läsa Lindseys inlägg på Facebook:

Även om det låter fruktansvärt är det inte helt ovanligt att både vuxna och barn beter sig på detta smaklösa sätt.

Vi ska aldrig döma andra människor, för vi har inte gått i deras skor.

Gilla och dela för att hylla både Lindsey och fostermamman som båda föregår med gott exempel och gör vår värld till en lite bättre plats att leva på!