.
Vad som är riktigt fruktansvärt när det kommer till degenerativa tillstånd som Alzheimers och demens är att det inte bara är de drabbade som tvingas lida.
Ofta drabbas också hela den personens familj.
Självklart uppstår det då och då ögonblick då patienten tycks komma ihåg saker: En plötslig gnista av klarhet slår till som en blixt från klar himmel och gör att patienten kan se tillbaka i sitt förflutna.
Det är dessa ögonblick som familjemedlemmar värdesätter enormt mycket, då deras nära och kära befinner sig i de senare etapperna i kampen mot Alzheimers.
Precis så var det är Elaine Rusk.
Elaines pappa Norm hade Alzheimers och kämpade för att komma ihåg saker han en gång kommit ihåg. Men när Elaine en dag frågade honom om han visste om att han hade Alzheimers fick hon ett svar som lämnade henne och oss alla med ett stort leende – och varmt hjärta…
Norm var 89 år gammal när han diagnostiserades med sjukdomen. Elaine bestämde sig då för att vårda sin pappa i hemmet på heltid, och hon såg till att han fortfarande hade möjlighet att njuta av ett liv värt att leva.
Elaine ville tillbringa tid med sin pappa, ta med honom utomhus i en rullstol, uppleva allt som fanns ute i den friska naturen och spela spel.
Ända sedan hon kunde minnas hade Norm tyckt om att måla med akvareller. Men i vuxen ålder tog arbetet upp allt större del av hans tid, och han hade då inte haft tid att utveckla sina kunskaper ordentligt. Elaine bestämde sig då för att hon skulle ge honom det intresset tillbaka, nu när han flyttat in hos henne.
Svåra tider
Elaine berättar för the Sun Chronicle att de stunder hon här delar med sin far, är de ögonblick som hon kommer att värna om och minnas med glädje.
– För mig är det som en helig tid. Vi är i ögonblicket tillsammans, som hon så vackert uttrycker det.
Därför var hennes glädje så djup när han svarade på frågan om huruvida han visste om att han hade Alzheimers sjukdom eller ej.
Elaine spelade in ögonblicket för några år sen då hon ställde frågan till sin far. Hans svar? ”Ja. Jag vet att jag har det!”
Det borde vara självklart att vård av någon som lider av Alzheimers är en väldigt krävande process. Det finns bra dagar och dåliga dagar, och bara tanken på att den person som du älskar så mycket sakta glider bort från dig, en dag i taget, kan verkligen vara en uppgift som man får kämpa med som anhörig.
Och ändå är det genom sådana kämpande stunder som verklig kärlek visar sig i många olika former.
Trots förvirringen och osäkerheten kan bara ett enstaka ord vara en tillräcklig påminnelse att den person man älskar finns kvar djupt därinne och gör att vi fortfarande kämpar för att få återse den person den var och vilket band man hade.
Titta på Elaines hjärtevärmande video med Norm här nedan:
Hatten av till alla er otroliga människor, både inom vården och anhöriga, som bryr er om patienter som lider av Alzheimers och liknande sjukdomar.
Dela den här artikeln för att sprida lite glädje till nära och kära idag. Alla våra tankar går till Elaine och hela familjen.
