En ung kvinna i Australien vaknade upp till en riktig mardröm. Både hennes fingrar och tår hade blivit svarta. Anledningen? Hennes influensa hade utvecklats till akut sepsis.
Juttima Chinnasri befann sig på jobbet när hon började känna sig illamående och orkeslöshet. Men hon blev inte orolig för det utan fortsatte med sina dagliga arbetsuppgifter.
När Juttima kom hem tog hon en alvedon och somnade.
Lila fläckar i ansiktet
Nästa morgon hade allt blivit sämre Juttima orkade inte ta sig upp ur sängen.
– Jag kräktes och hade diarré. Jag såg mig i spegeln och såg att jag hade lila fläckar i hela ansiktet och var väldigt blek, berättar hon.
Nästa morgon var Juttimas tillstånd kritiskt och hon kördes med illfart till sjukhuset. Hennes fingrar och tår hade blivit svarta på grund av blodförgiftning, något som orsakats av hjärnhinneinflammation, rapporterar The Sun.
Juttima låg nedsövd i en vecka och när hon vaknade upp hade läkarna amputerat både hennes ben och genomgått plastikkirurgi för att rädda så mycket som möjlig av händerna.
Händelsen ägde rum i oktober 2018. Men inte förrän i januari 2019, var Juttima redo att återvända hem.
Vill inspirera andra
Hon kämpade länge med psykisk ohälsa och till en början hade hon svårt att acceptera det faktum att hon var tvungen att ha protesben.
Idag är hon starkare än någonsin och delar med sig av bilder från händelsen. Dels för att berätta om hur allvarlig hjärnhinneinflammation kan vara men också för att inspirera andra med protes.
– Livet har förändrats drastiskt sedan det här hände Jag var tvungen att lära mig att göra allt igen. Allt från att gå till att plocka upp saker från golvet till att kunna gå på toaletten själv, säger hon och tillägger:
– Jag hade svårt att acceptera mitt nya liv till en början men till slut bestämde jag mig för att acceptera det. Man kan ändå inte få det ogjort.
Varje gång hon tvivlar på sig själv eller sina proteser tänker hon tillbaka på den där dagen när hon kom till sjukhuset och inte kunde lyfta huvudet eller sitta utan hjälp.
– Det sätter saker i perspektiv. Jag kan göra nästan vad som helst idag och lever ett ganska normalt liv. Det började jag göra när jag lärde mig att jag måste anpassa mig.
