23-årige Julian Hernandez växte upp i amerikanska Ohio tillsammans med sin pappa och pappans sambo. Julian hade inga starka minnen av sin mamma, men växte upp i tron om att hon övergett honom när han var liten. Det var inte förrän Julian sökte till högskolan som han skulle få veta att han inte var den han trodde.
Julian Hernandez hade enligt honom själv en bra barndom. Men när tiden kom för att börja fylla i ansökningar till högskolor började en livslång hemlighet att nystas upp, något som bland annat Daily Mail rapporterat om.
Varje gång Julian skrev in sina personuppgifter digital fick han felmeddelanden som talade om att hans namn och personnummer inte matchade. Hur han än gjorde så kunde han inte identifieras.
Personuppgifterna stämde inte
Julian tog kontakt med en syokonsulent för att få hjälp med att få iväg sina ansökningar. Det var då som sanningen sakta men säkert började komma upp till ytan. Syokonsulenten märkte att det fulla personnummer som Julian uppgav tillhörde en pojke som anmäldes försvunnen för över ett decennium sedan. En pojke som efterlyst och aldrig hittats.
Hittade sig själv på en lista över efterlysta
År 2002, när Julian Hernandez var fem år gammal, tog hans pappa med honom och flydde till en annan delstat där han fick växa upp under ett annat namn.
Julians pappa Bobby Hernandez hade inte velat att pojken skulle växa upp med sin mamma, vilket gjorde att han tog med sig sonen och lämnade en handskriven lapp efter sig.
Julians mamma fick aldrig veta var Bobby flytt med hennes son. Hon anmälde sin pojke som efterlyst, men polisen hittade aldrig några spår som ledde till Julian.
När sanningen kom fram ville Julian arrangera en träff med sin mamma, som han under så många år trodde övergett honom.
Julians mamma blev överlycklig när hon fick veta att hennes son mådde bra och vuxit upp till en bra person. Hon skulle äntligen få det avslut hon alltid drömt om.
Förlåter sin kidnappare
Men mitt i glädjen fanns också ett stort mörker. Julians pappa åtalas för människorov, men Julian, ville inte se sin pappa bakom galler.
”Var smärtsamt”
Julian hade haft en lycklig barndom, och han kände inget behov av att straffa sin pappa för det han gjort. Julian förlät sin egen kidnappare.
”Att växa upp utan en mamma var smärtsamt, men att ta min pappa ifrån mig nu vore som att uppleva samma sak igen”, sa Julian under rättegångsförhandlingarna när han vädjade till domaren.
Mer om fallet och pappans dom kan du se i inslaget om Julian Hernandez här:
Julian är bara ett av många barn som kidnappats av en förälder på grund av en konflikt. Inget barn ska någonsin behöva bli offer för vuxna människors problem. Dela gärna för att lyfta den hör fallet i ljuset.
