Att bli sjuk händer de flesta av oss någon gång.
Det kan vara allt ifrån en lätt förkylning som snabbt går över till någonting mycket allvarligare.
När Hannah Read från Ringwood, England fick ett munsår som 8-åring antog familjen att det snart skulle gå över.
Men 14 år senare kan hon inte längre känna igen sin familj eller vänner skriver Daily Mail.
Vi alla har varit barn en gång i tiden och blivit sjuka.
Vi har snorat och känt oss hängiga och tvingats vara hemma från skolan, för att kunna vårdas om hemma.
Men även när vi är små kan vi drabbas av allvarligare virus än en enkel förkylning.
Hannah Read var åtta år gammal när hon blev allvarligt sjuk.
Det var i augusti 2006 när hon flög till Gran Canaria på semester med sin familj som allt förändrades.
Den andra dagen på semestern började hon bli svårt sjuk.
”Jag gick till läkaren men de trodde att jag bara var uttorkad, så de gav mig tabletter, men nästa dag hade jag hög feber och svår huvudvärk”, säger hon till Daily Mail.
”Jag frågade ständigt om jag kunde gå och lägga mig, något som jag aldrig brukar göra och sedan förlorade jag medvetandet”.
De åkte hem till hotellet men snabbt förvärrades läget.
Hamnade i koma
Hon drabbades av en allvarlig infektion i hjärnan och hamnade i koma.
När hon väl vaknade upp dagar senare möttes hon av ett skräckbesked för vem som helst.
Hon diagnostiserades med svår inflammation på hjärnan och som om det inte var nog kom ett till besked.
Ansikten på de familjemedlemmar och vänner hon hade känt igen så tydligt innan, var nu bara främlingar för Hannah.
Enligt Daily Mail hade Hannah drabbats av prosopagnosia, vilket även kallas för ansiktsblindhet.
Ett av de värsta fallen
Den sällsynta diagnosen kan ske just när det gäller inflammationer i hjärnan, men i Hannahs fall berodde det på något helt annat – nämligen hennes munsår.
Nu beskrivs Hannahs fall som ett av de värsta fallen, då inflammationen ledde till att hon nu 14 år senare fortfarande inte känner igen sin familj eller vänner.
Det enda hon ser är ögon, näsa och mun på de personer hon möter.
Efter några veckor på sjukhus fick hon skickas hem, men skadorna efter inflammationen på hjärnan satte sina spår.
Hannah fick lära sig att gå och prata igen, och försöka återgå till ett normalt liv.
Men många år senare är tyvärr läget fortfarande detsamma.
Ber nära och kära att bära namnbrickor
Detta har gjort att hon i dag som 22-åring ber sina nära och kära att ha namnbrickor på sig, så att hon lätt kan urskilja dem från varandra.
Hannah har även försökt memorera olika klädesplagg, för att kunna se skillnad från person till person – då varje ansikte ser likadant ut för henne.
Detta innebär minst sagt problem för Hannah i olika situationer.
Till exempel när hon spelar sport med sina vänner kan hon bara urskilja vilka som är hennes medspelare, respektive motståndare genom de olika färgbanden.
Även kärlekslivet har påverkats stort av hennes diagnos.
Att dejta online har varit omöjligt, då Hannah har svårt att se om det är samma person på bilden som den hon sedan möter i verkligheten.
Men trots denna problematik har hon haft tur.
Hannah kilar nämligen stadigt med pojkvännen Dan.
Vill sprida sin historia
Nu hoppas hon att genom att berätta sin egen historia, sprida kunskap om ovanliga diagnosen till andra, då det inte finns något botemedel.
”När jag var på Isle of Wight-festivalen gick jag på toaletten och när jag kom ut tittade jag mig omkring för att se var min pojkvän var, men han stod bredvid någon som hade exakt samma kläder, så jag visste inte vilken utav dem han var!”, berättar Hannah för sajten.
”Så jag stod bara och väntade på att han skulle komma till mig. Varje ansikte ser likadant ut. Jag kan se två ögon, en näsa och mun, men de ser bokstavligen alla likadana ut på allas ansikten”.
På grund av hennes diagnos har Hannah till och med gått förbi människor hon känner på gatan.
”Jag är väldigt självständig nu och kan gå ut själv. Men jag måste ha på gps så att jag kan titta på den varje gång jag känner mig vilsen”.
”Vissa personer tycker fortfarande att jag är oförskämd när jag går förbi dem på gatan. Men jag känner ju inte igen dem!”.
Så läskigt! Du är stark Hannah och fortsätter kämpa. Vi skickar alla våra styrkekramar till dig och önskar dig allt gott!
