En person som blivit mobbad som barn glömmer det aldrig. Vare sig det är psykisk eller fysisk mobbning så skapar det djupa ärr inombords. Att få veta att man inte duger som man är kan vara förödande för självkänslan.
Jag tror att många som mobbas eller mobbats drömmer om att hämnas på sina plågoandar. Louisa Manning fick den chansen, och hon tog den med bravur.
Louisa Manning är en vacker unga kvinna som har en lysande framtid i sikte. Hon har dock inte alltid haft det så lätt.
Under flera år i låg- och mellanstadiet mobbades Louisa av en gäng killar som alltid gjorde narr av hennes vikt.
Mobbades för sin vikt i flera år
Förutom att de kallade henne tjock så sa de att hon var hårig, och ofta gick hon under smeknamnet “den manliga besten”.
Öknamnen förstörde Louisas självkänsla, och hon utvecklade ätstörningar som innebar att hon svälte sig själv för att bli smalare.
När Louisa blev äldre och inte längre gick i samma skola som killgänget fick hon chans att jobba på sin självkänsla.
När hon började på universitetet började hon trivas med sig själv. Hon levde hälsosamt, var vacker, och trygg i sig själv.
Efter en tid på universitetet var Louisa på ett sportevenemang där hon såg en av sina gamla mobbare. Det hade då gått nästan tio år sedan hon såg honom sist.
Gamla mobbaren flörtade med henne
Mobbaren kände inte igen henne, men hon kunde aldrig glömma honom och det han gjorde mot henne.
Louisas gamla mobbare flörtade hej vilt med Louisa, innan han tog modet till sig och bjöd ut henne på dejt. Det var då som Louisa såg sin chans.
Louisa bestämde sig för att tacka ja till att gå på middag med sin gamla mobbare, men hon skulle aldrig dyka upp.
De bestämde en restaurang de skulle äta på, och en tid de skulle ses.
Louisa kontaktade en servitör på krogen och bad honom om en tjänst. Han tvekade inte en sekund.
Klockren hämnd på mobbaren
När den gamle mobbaren dök upp på restaurangen kom servitören fram med ett brev och ett foto. Såhär stod det:
“Hej
Jag är så ledsen att jag inte kan vara med ikväll.
Minns du år 8, när jag var tjock och du mobbade mig för min vikt? Inte? Jag minns. Jag tillbringande följande tre år med att äta mindre än ett äpple per dag. Så jag bestämde mig för att hoppa över middagen”.
Hon fortsätter:
Minns du att du och dina kompisar kallade mig för ”den manliga besten” varje dag i tre års tid? Nej, det kanske du inte minns. För i sådant fall hade du inte sett hur jag såg ut åtta år senare och bedömt att jag nu var värdig att behandlas med respekt som en människa.
“Jag tänkte att jag skulle skicka det här till dig som en påminnelse. Nästa gång du tänker på mig, föreställ dig flickan på det här fotot, för det är hon som just dissade dig”.
