Det finns få saker som gör mig så upprörd som att se människor bli illa behandlade.
Att ge sig på någon helt utan anledning är lågt, men att ge sig på en höggravid kvinna? Det är fullständigt oacceptabelt.
Tyvärr finns det en hel del män där ute som tar sig rätten att göra vad som helst mot sin partner och den här fiktiva historien börjar i den änden.
Kvinnan, som blivit misshandlad både psykiskt och fysisk under en tid, är i matbutiken när stöter hon på en person jag verkligen önskar att det fanns fler av.
Berättelsen är skriven för att visa alla där ute att det alltid finns hopp och att vi alltid kan försöka göra vad vi kan när någon av våra medmänniskor hamnat i en utsatt position.
Att stå upp och säga till kan vara svårt, men om fler visade civilkurage är jag säker på att vårt land skulle vara lite bättre att leva i!
Så här skriver textförfattaren:
Det var en sen kväll strax innan matbutiken ska stänga. Framför mig i kön står en gravid kvinna i 20-årsåldern. Hon har pyjamas på sig och ser både trött och utmattad ut.
Kassörskan frågar den gravida kvinnan: Hittade du allt du behöver?
Kvinnan: Ja, tack. Men kan du kolla om mitt kort har täckning innan du börjar slå in mina varor?
Kassörskan: Nej, jag är ledsen. Men jag kan slå in en vara i taget och se om det går igenom. Om du bara låter mig ta de andra personerna i kön först så hjälper jag dig mer än gärna med det sen?
Kvinnan: Nej, nej, låt oss bara försöka i stället. Jag hoppas kortet fortfarande fungerar.
Kassörskan slår nu in alla varor och kvinnan drar sitt kort. Köpet går inte igenom.
Kassörskan: Kan du betala med något annat? Har du kontanter till exempel?
Kvinnan: Nej… (hon börjar nu gråta). Han måste ha spärrat kortet redan.
Kassörskan: Spärrat kortet?
Kvinnan: Ja, min pojkvän har precis sparkat ut mig. Han kom hem berusad och förbannad och skrek att barnet inte var hans och knuffade ut mig ur huset. Sedan måste han ha ringt och spärrat kortet. Jag vet inte var jag ska ta vägen eller vad jag ska göra med de här varorna, jag har kanske en vän som kan låta mig bo där och förvara varorna i hennes frys.
Nu öppnar en av kunderna bakom mig munnen.
Mannen: Ursäkta mig, men jag kan betala för varorna.
Jag flyttar på mig och släpper fram mannen så att han kommer fram till kassan. Han har redan egna varor till ett värde av säkert 1 500 medan kvinnans varor troligen kommer att kosta 1 000 kronor.
Kassörskan till mannen: Självklart går det bra att du betalar.
Kvinnan: Nej, jag kan inte låta dig betala.
Mannen: Du behöver inte tänka på det. Min mamma blev utsparkad av min pappa för att han trodde att hon haft en affär. Hon hade två jobb samtidigt för att ha råd att ge mig mat och tak över huvudet. Jag tänker inte låta någon idiot sparka ut sin flickvän bara för att han har problem med tillit.
Kvinnan: Men jag kan inte låta dig betala. Det är för mycket, jag har inget jobb. Jag kan inte betala tillbaka.
Mannen: Ta bara mitt kort nu. Jag har sett dig många gånger här i butiken och du är alltid väldigt vänlig mot personalen och alla andra kunder. Nu är det som så att jag behöver en receptionist till ett lägenhetskomplex jag äger. Kom förbi i morgon så gör vi en anställningsintervju. Jag brukar ge mina anställa rabatt på sina hyror också.
Samtidigt som han berättade det här hade kassörskan slagit in alla varor.
Kassörskan: Det blir 2 785 kronor.
Mannen går fram till kassan, drar sitt kort och slår in sin kod. Sedan ger han den gravida kvinnan en kram och säger: Vi ses i morgon, jag är helt allvarlig. Saker och ting kommer att ordna sig.
Jag ville verkligen dela det här med er för att visa att det finns riktigt medmänskliga människor i vårt samhälle.
Dela gärna det här vidare till dina vänner på Facebook, så kan vi sprida den här fina historien vidare och visa hur viktigt det är att ställa upp för varandra.
