Det här är berättelsen om Lisa, som föddes i en familj som inget barn någonsin ska behöva födas i. Det är en fiktiv berättelse, men har inspirerats av verkliga händelser.
Varje dag far tiotusentals barn illa i sina hem – och det kan vi aldrig någonsin acceptera. Därför är inte det här bara berättelsen om Lisa. Det är också hennes brors historia – och tyvärr också verklighet för alla de barn som lider i tystnad.
Lisa föddes 2004 i en förort till London.
I familjen fanns redan en pojke, Lisas storebror John som bara var ett år när Lisa föddes.
Det tog inte lång tid innan Lisa och John hamnade i fosterfamilj, socialen ansåg inte att deras föräldrar kunde ta hand om sina barn på ett sätt som föräldrar borde.
Men efter bara några år i sin nya familj kom det fram att Lisa hade utsatts för sexuella övergrepp av pappan i fosterfamiljen.
John och Lisa fick därför flytta hem till sina biologiska föräldrar igen.
Men mamman klarade inte av Lisa, och tyckte alltid att hon var ett problem. Trots att hon knappt var sex år gammal tyckte hon att dotterns beteende var olämpligt och sexuellt, och hon tillrättavisade henne mer än gärna.
Även John fick sig en känga ibland med det var nästan alltid Lisa som fick ta de hårdaste smällarna.
Men åren blev misshandeln blev bara värre och värre, och tillslut gick det så långt att Lisa inte kunde vara med på gymnastiken i skolan längre. Hon vågade inte klä av sig framför sina klasskamrater, då ärr och blåmärken prydde hela hennes undernärda kropp.
Familjens socialsekreterare ringde ibland, men eftersom att mamman intygade att familjen hade det bra gjordes det aldrig några hembesök. Och misshandeln och övergreppen bara fortsatte.
Tillslut hade det eskalerat så mycket att Lisa fick utstå både slag och sparkar med tillhyggen så som stålrör, hammare och det hände även att hennes pappa plockade fram en machete. Dessutom brukade mamman använda Lisas kropp som en kanvas och skrev fula ord på henne.
Det kunde stå ord som hora, slampa, incest och missfoster.
Lisa svalt och började bli extremt undernärd. Hennes bror försökte smyga till henne lite mat ibland men när han gjorde det så blev även han slagen. Även om han oftast slapp den grova misshandeln Lisa fick utstå dagligen.
En dag slog Lisas mamma sin dotter så hårt att hon fick flera frakturer i handen.
Efter att mamman uppsökt sjukhus för sin egen skull började sjukvården ana misstankar.
När ett hembesök av socialen gjordes två veckor senare såg de först bara parets son. Han var välklädd och kammad. Men de såg på honom att något inte stod rätt till. När de frågade honom om vart hans syster befann sig skakade han bara på huvudet.
Efter en stund åkte mannen och kvinnan igen. Men det tog inte lång tid innan de kom tillbaka. Den här gången hade de polisen med sig.
De började söka genom det nedgångna och skitiga huset. Tillslut kom de fram till en garderob. När de öppnade garderobsdörren fick de se en syn som ingen av dem någonsin kommer att glömma.
I garderoben, som stank av avföring och urin låg Lisa.
Hennes kropp var så avmagrad att hon knappt kunde resa sig upp.
Lisa togs genast till sjukhuset där flera läkare arbetade hårt för att hjälpa henne. Men Lisas kropp hade gett upp.
Hon varken pratade eller uttryckte någon form av känslor. Efter att ha legat orörlig i sjukhussängen i tre dagar dog hon bara nio år gammal.
Exakt varför Lisa dog är det ingen som vet. Men många tror att det till störst del handlar om den totala avsaknaden av kärlek, närhet och ömhet.
Efter att polisen gjort en husrannsakan för att säkra bevis mot föräldrarna hittade de en hopskrynklad lapp under Lisas kudde.
På lappen stod det:
”Vad har jag gjort för fel? Allt jag någonsin önskade var att min mamma och pappa skulle älska mig. Så som mina klasskamraters föräldrar älskat dem. Jag vet inte varför jag aldrig dög. Jag försökte alltid att vara artig och snäll och göra precis som mamma bad mig. Men jag var ändå alltid en skam, och sådana som mig är inte värda att leva…”
Lisas föräldrar dömdes båda två till långa straff, och John fick komma till en bra familj, en familj som älskade honom och gav honom allt som ett barn behöver.
Så blev det inte för Lisa. För Lisa blev sviken gång på gång. Av sin familj, av socialen, av skolan och av sin fosterfamilj.
Alla barn har rätt att bli älskade. Ändå händer detta varje sekund, varje minut, varje timme och varje dag. I alla länder, alla städer och alla kulturer.
Ett barns hem ska vara fritt från våld och vara en säker plats. Barn behöver kärlek, ömhet och närhet, och en kram kan ibland vara värd mycket mer än du någonsin kunnat ana.
Snälla dela denna gärna denna historia med alla dina vänner på Facebook, för att visa att inget barn någonsin ska behöva fara illa och inte känna sig älskad.
Flickan på bilden på Facebook har ingeting med händelsen att göra.
