Som polis har Justin Frye sett det mesta – mycket på gatan som påminner honom om hans tidigare liv som soldat.
Året var 1994 när Justin skickades till Bosnien, som då plågades svårt av inbördeskrig.
Den unga kanadensiska soldaten posterades i byn Visoko, som en del av FN:s fredsinsats i landet.
Lyckligtvis tog kriget slut, även om allt för många liv förlorades. Minnet från Balkan lämnade dock aldrig Justin Frye.
När han bläddrade bland fotografier fastnade han på ett kort som togs för 24 år. Bilden gav honom kalla kårar.
I början av nittiotalet levde den bosniska befolkningen i skräck under det rasande Balkankriget.
Den kanadensiske soldaten Justin Frye tjänstgjorde som FN-soldat i Bosnien, och skyddade bland annat helikoptertransporters landningszoner.
När Justin var i tjänst mötte han den tioårige bosniske pojken Amir Bajramovic, som bodde i byn Visoko i närheten av Sarajevo.
Den nyfikne pojken brukade springa fram till soldaterna på andra sidan taggtråden i militärlägret CANBAT 2.
Det omaka paret blev snart vänner, även fast de inte pratade samma språk.
”Amir pratade inte engelska, men hans stora ögon lyste och han hade alltid ett leende på sina läppar”, minns Justin.
Även om vi ofta tar små saker för givet, kan de betyda allt för dem som inte har något.
Amir kunde inte tro sina ögon när Justin gav honom pennor, kritor och till och med en blå klocka!
Trots att Amir inte kunde prata engelska så log han brett med en exalterad blick när han fick den speciella presenten.
Lyckligtvis tar alla krig slut, vilket för det mesta är en bra sak. Tyvärr finns det minnen, erfarenheter och människor som tenderar att bli kvar när konflikten slutar.
”Jag minns att jag var ledsen för att han var tvungen att uppleva det här kriget. Människorna kämpade för det mest grundläggande i sina liv. Och de små sakerna – sånt som vi andra tar för givet, betydde allt för dem”, skriver Justin Frye i ett Facebookinlägg.
När kriget tog slut 1995 återvände Frye till Kanada. Men tiden i det krigshärjade landet, och pojken återvände ständigt i hans tankar.
Justin glömde aldrig den söta pojken han blev vän med, och undrade ofta vad som blev av honom.
Även om tiden i Bosnien var mörk för de båda, speciellt pojken, så lyckades Justin Frye få honom att le igen.
När ett gammalt foto av Amir poppade upp som skärmsläckare på hans bärbara dator för några månader sedan tog Justin det som ett tecken för att spåra sin långa förlorade vän.
Media rapporterar inte längre om den här bortglömda konflikten, men Justin kunde aldrig glömma den sårbara lilla pojken han lämnade bakom sig.
Minnena från den fina vänskapen väcktes till liv igen, och Frye beslutade sig för att leta reda på Amir. Till sin hjälp tog han kontakt med en lokalreporter från den bosniska byn Visoko för att hitta pojken igen.
Redan samma dag fick Justin Frye svar från reportern: Amirs syster bodde kvar i Visoko.
Amir hade flyttat till Sverige med sin fru och en liten dotter – och han fanns på Facebook.
För första gången på 24 år kunde de prata med varandra, och vänskapen väcktes återigen till liv.
Det var först efter att Justin återkopplade med Amir som han kom ihåg hur pojken först inte ville vara med på bild. Han ville inte se ut som en krigsfånge, bakom ett taggtrådsstängsel!
”Vi har pratat om att återförenas, och jag lovade honom att vi kommer att stå på samma sida av staketet den här gången”, skriver Justin Frye i ett Facebookinlägg.
Justin avslutade sin glada återföreningshistoria med en dyrbar påminnelse om att vi alla bör tänka på – ”Ibland är det de små saker som betyder allt”.
Berättelsen om Justin Frye och Amir visar att vänskap kan frodas i de svåraste tider. Dela för att sprida ett ljus i mörkret som är vardag för många i världen!
