I rättegångssalen i en liten, liten stad har åklagaren kallat fram sitt första vittne.
En äldre mormor tar snart plats i förhörsbåset.
Åklagaren vänder sig mot henne och frågar högt och ljudligt: ”Fru Johansson, vet du vem jag är?”
Mormor svarar: ”Vadå, ja det är klart jag känner till dig herr Svensson. Jag har faktiskt känt dig sedan du var en liten knodd, och ärligt talat, i mina ögon är du en besvikelse. Du ljuger, bedrar din fru, manipulerar folk och pratar bakom deras ryggar. Du tror att du är en höjdare, men du har inte hjärna nog att inse att du aldrig kommer vara mer än en liten fis i rymden. Så ja, jag känner till dig…”
Åklagaren bara gapar. I ren skam, och utan att veta vad han ska ta sig till, pekar han mot andra sidan av rummet. Sedan frågar han: ”Fru Johansson, vet du vem försvarsadvokaten är (motståndarens advokat)?”
Återigen svarar mormor: ”Vadå, ja det är klart jag gör. Jag har känt herr Andersson sedan han var en yngling. Han är lat, trångsynt och har alkoholproblem. Han kan inte ha en normal relation med någon och hans metoder i rätten är bland de värsta i hela landet. För att inte tala om att han har varit otrogen mot sin fru med tre olika kvinnor. En av dem var din fru… ja, jag känner honom”.
Försvarsadvokaten håller på att svimma av skam. Då kallar domaren fram båda advokaterna.
Sedan viskar han: ”Om någon av er två idioter kommer på tanken att fråga om hon känner mig, då skickar jag er raka vägen i fängelse!”
