I årtionden har det idylliska landskapet Cotswold plågats av ett förbryllande mysterium.
Allt började år 1947, när en 12-årig pojkscout, Karl Smith, drunknade ute i havet.
Tragedin lämnade ett bestående ärr i bygden och pojkens föräldrar fick hundratals brev från berörda grannar.
Karls syster Ann var bara sju när brodern dog, så hon har inte så många minnen från honom.
När åren gick och andra familjemedlemmar gick bort, fortsatte Ann att besöka Karls grav.
Men snart märkte hon att någon annan varit vid graven – någon som lämnade personliga gåvor på hennes brors gravsten.
I slutet av 1940-talet skakades byn Cheltenham, i det idylliska landskapet Cotswold.
Pojkscouten Karl Smith, en älskad kille, dog i en drunkningsolycka när han var på scoutresa i Wales, sommaren 1947.
Karl begravdes en bit utanför Cheltenham och lämnade efter sig en familj och lillasyster Ann.
Ann, som bara var 7 år när detta hände, har sedan dess besökt sin broders grav, på senare år har hon åkte dit helt själv.
Men efter ett tag märkte Ann att någon annan också besökte Karl gravs några gånger per år.
Vad hon visste fanns inga andra släktingar kvar i livet – ändå kunde hon hitta något nytt vid Karls grav varje gång hon gick dit.
Ibland låg det en fasanfjäder på gravstenen, ibland en krans av havre, ibland personliga meddelanden i form av lappar.
Detta mysterium pågick i över 70 år.
Trots Anns outtröttliga ansträngningar kunde hon inte avslöja den mystiska besökarens identitet.
Hon publicerade meddelanden i lokala tidningar, gick på scoutmöten och vädjade offentligt… Det verkade som att den den här personen inte ville hittas.
Var det en klasskamrat av Karl? En familjvän? En barndomskompis? Vem som än var, måste Karl ha gjort ett stort intryck på personen.
Vem skulle annars gå till en grav varje år i 70 år och lämna små gåvor?
Ann vägrade att ge sig och när hon fick en intresserad journalist på kroken, Camila Ruz, var det ett steg närmare till att spåra upp främlingen.
Camila grävde lite i de ledtrådar som de handskrivna meddelandena på Karls grav ändå var.
Och i videoklippet nedan kommer Camila hem till en väldigt nervös Ann, med nyheter som lämnar henne mållös…
Det visade sig att främlingen hade väldigt mycket närmre band till Karl än vad någon kunnat föreställa sig…
Den ”ansvarige” för gåvorna på graven var en viss Seymour-Westborough från Gloucester. Han hade varit Karls närmaste vän i scouterna.
De hade till och med delat samma tält natten innan han dog, och det var också Seymour som hittade sin vän med ansiktet ned i havet.
Titta gärna på videon när Ann får reda på vem den mystiske främlingen är och när dessa två får träffa varandra – det blir ett oförglömligt ögonblick!
Vilken fin och otroliga historia, även om den också har sin grund i en väldigt stor tragedi. Så fint att Karls barndomsvän aldrig glömde bort honom och att han och Ann äntligen kunde hitta varandra.
Dela gärna vidare denna historia på Facebook om du också blev rörd och tyckte detta var intressant!