Det finns ett farväl i varje hälsning, precis som att det finns ett slut i varje början. Vi vet att vår oundvikliga final i detta liv är att lämna jordelivet, och förhoppningsvis kommer vi lämna efter oss fina minnen fulla av kärlek. Trots att döden är en så naturlig del av våra liv är det fortfarande förkrossande när någon som ligger oss nära hjärtat går bort.
Att handskas med den typen av sorg är bland det tuffaste en människa kan göra. Döden lämnar spår i hjärtat som är svåra att läka. Det faktum att man aldrig kommer att träffa en person igen, eller ens höra personens röst, gör sorgearbetet än svårare.
Kvinnan i den här berättelsen sökte hjälp på internetforumet Reddit när hennes bästa vän gått bort. Då fick hon ett anonymt svar från signaturen ”Gammal man”. Ett svar som alla och envar borde ta del av.
Jag kan inte garantera att den här historien är sann, men vad jag kan garantera är att den kommer att träffa dig rakt i hjärtat. Den har cirkulerat på internet i flera år, och på så sätt fortsatt att beröra och engagera. Den handlar om en kvinna som sökte råd på internet efter att hennes bästa vän gått bort. Hon var otröstlig och visste inte vad hon skulle ta sig till.
Hon skrev: ”Min vän dog precis och jag vet inte vad jag ska göra.”
I kommentarsfältet visade en mängd människor sitt stöd. Men ett av svaren som kvinnan fick hade hon nog inte väntat sig. Svaret var från signaturen ”Gammal man”. Läs det här nedanför.
”Jag har förlorat vänner”
Den äldre mannen skrev: ”Jag är gammal. Vad det betyder är att jag har överlevt (hittills) samtidigt som många jag känner och har älskat inte har gjort det.
Jag har förlorat vänner, bästa vänner, nära, kollegor, farföräldrar, min mamma, släktingar, lärare, mentorer, studenter, grannar, och en mängd andra. Jag har inga barn, och jag kan inte ens sätta mig in i smärtan av att förlora ett barn. Men här är det jag vill säga dig:
Jag önskar att jag kunde säga att du vänjer dig vid att folk dör. Men det har jag aldrig gjort. Jag vill inte göra det. Det river ett hål i mitt hjärta varje gång någon jag älskar dör, oavsett omständigheterna. Men jag skulle inte ”inte vilja bry mig”. Jag vill inte att det ska vara något som snabbt går över. Ärren är ett minne av den kärlek och den relation jag haft med den personen. Om ärret blir djupt var det för att kärleken också var det. Låt det då vara så.”
”Påminner dig om skönheten”
”Ärren är en vittnesbörd på livet. Ärr är ett tecken på att jag kan älska innerligt och djupt men såras, få ett sår, eller till och med urholkas, men ändå sedan läka och fortsätta leva och älska. Och ärrvävnaden kan till och med bli starkare än huden som var där innan. Ärren är ett bevis på att man levt. Ärr är bara fula på människor som inte kan se.
Vad gäller sorg så kommer du upptäcka att det kommer i vågor. När fartyget först havererar så drunknar du, med vrakdelar runt omkring dig. Allt som flyter runt dig påminner dig om skönheten och hur magnifikt fartyget en gång var. Och allt du kan göra är att flyta. Du hittar några bitar från vraket och klamrar dig fast, ett tag i alla fall. Kanske är det någon fysisk sak. Kanske är det ett trevligt minne eller ett fotografi. Eller kanske är det en annan person som också flyter. För ett tag så är allt du kan göra att flyta och hålla dig vid liv.”
”Låter dig inte ens hämta andan”
”I början är vågorna skyhöga, 50 meter, och kraschar över dig utan någon nåd. De kommer med tio sekunders mellanrum och låter dig inte” ens hämta andan. Allt du kan göra är att klamra dig fast och försöka flyta. Efter ett tag, kanske veckor, eller månader, så är fortfarande vågorna lika höga, men de kommer med mindre mellanrum. Men fortfarande så utplånar de dig när de väl slår till. Men mellan gångerna kan du andas och fungera.
Du vet aldrig vad som ska utlösa sorgen. Det kan vara en sång, en bild, en gatukorsning, doften av en kopp kaffe. Det kan vara precis vad som helst…. och då kommer vågen med full kraft. Men mellan vågorna finns det liv.
Någonstans längs vägen upptäcker du att vågorna bara är 30 meter höga, eller kanske 20 meter. Och även om de fortfarande kommer så slår de till mer sällan.
”Du kan se dem komma”
Du kan se dem när de är på väg. En årsdag, en födelsedag eller vid jul. Du kan se dem komma, för det mesta, och då förbereda dig. Och när de sköljer över dig så vet du att du kommer att överleva. Genomblöt, skakad, klamrar du dig fast vid en liten bit av vraket, men du kommer att överleva.
Ta det som ett råd från en gammal man som varit där. Vågorna slutar inte att komma, och på något sätt vill du heller inte att de ska göra det. Men du förstår att du kommer att överleva dem. Och andra vågor kommer att komma. Men du överlever dem också.
Om du har tur, kommer du så småningom att ha massor av ärr från dem du älskat. Och massor av skeppsförlisningar bakom dig.”
De vi älskar mest av allt lämnar oss riktigt aldrig. Och bär du på en sorg visar det att du har vågat älska, vilket är det största en människa kan göra. Så var stolt över ärren du bär i ditt hjärta, det visar bara på hur mycket kärlek du har gett ifrån dig. Det visar bara på hur du aldrig tröttnat på att ge kärlek till dina medmänniskor.
Dela gärna vidare denna historia till alla du känner. Om en delning kan trösta ett brustet hjärta, så är det värt det.
