Stefan och Maria var ett par, men de hade inte råd med en egen lägenhet och bodde därför hos sina föräldrar. En natt skulle de sova hemma hos Stefans föräldrar.
Morgonen därpå klev Stefans lillebror Jan in i köket för att äta frukost.
Precis innan han gick iväg till skolan, frågade Jan sin mamma om Stefan och Maria hade gått upp än.
”Nej”, svarade mamma.
Jan frågade: ”Vet du vad jag tror?”
”Jag vill inte höra vad du tror. Gå bara till skolan”, svarade mamma.
Lite senare den här dagen kom Jan hem för att äta lunch. Han frågade återigen sin mamma: ”Har de gått upp än?”
”Nej”, svarade mamma.
Jan frågade: ”Vet du vad jag tror?”
”Jag bryr mig inte om vad du tror. Ät din lunch och gå tillbaka till skolan”, svarade mamma.
Efter skolan kom Jan hem igen.
Än en gång frågade han: ”Har Stefan och Maria gått upp nu då?”
”Nej”, svarade mamma.
”Vet du vad jag tror?”, sa Jan.
Mamman avbröt Jan: ”Jaja, ut med språket, vad är det du tror?”
Jan svarade:
”Igår kväll kom Stefan in i mitt rum för att låna vaselin som jag brukar använda till min torra hud. Men jag tror att jag råkade ge honom mitt superlim…”