Att Bonnie lyckades fly blev genast en snackis. På stan pratades det mycket om den mystiskt förvunna kossan, som lyckats fly undan slakten, och det diskuterades en del om var hon kunde ha tagit vägen.
Hela händelsen var så klart oerhört spännande för folk som undrade om hon hade överlevt i det fria.
Det ska också ha varit en stor splittring i staden – hälften menade att Bonnie måste hittas och åter få komma till sin ägare, medan resten tyckte att hon inte skulle tillfångatas, utan i stället få komma till ett djurcenter.
Dagarna gick och och Bonnie var fortsatt spårlöst försvunnen. Men en dag fick en jägare syn på en bild från en djurlivskamera. Det var en syn som han sent kommer att glömma, för på kortet fanns Bonnie. Sen tittade han närmare, och insåg att hon inte var ensam.
Där, i skogsgläntan, hade hon fått sällskap av flera rådjur, som tycktes vaka vid hennes sida. De skyddade henne därute i skogen och bilderna chockade förstås alla. Det verkade som om Bonnie hade fått nya vänner i form av en rådjursfamilj. Tillsammans bildade de nu som en egen liten stam.
Det gick inte lång tid innan snacket på stan började gå igen – och Bonnies lokalisering blev allmänt känt. Då dök en granne genast upp för att ge kossan mat. Hon vann hennes förtroende, och samtidigt kontaktades ett djurreservat. Sedan kördes Bonnie dit för att få fortsatt stöd och där hon också ses efter av professionella.
Bonnie lurade döden – tack vare kvicktänkthet och en mycket vänlig djurvän till granne.
Dela gärna denna berättelse vidare om du också står på djurens sida!