Jag vet inte hur det är med era katter, men min kisse verkar älska att gå ut när det är massa snö ute.
Han står och väntar vid dörren på att bli utsläppt – fast när han varit ute några minuter kommer han springandes tillbaka.
Kanske var det inte så härligt med all kyla och snö trots allt? Därför är jag ganska noga med att se till att vår katt får komma in snabbt.
Men katter som inte ges möjlighet att komma in och värma sig med jämna mellanrum kan förfrysa sina öron, svanstippar, trampdynor och tår.
Därför förstår jag att Donald Czyzyk fick en chock när han körde till sitt jobb på Happy Tails Humane Society i Illinois förra veckan.
När han klev ut såg han något märkligt nära ingången till uppfarten. Där stod en transportbur, halvvägs begraven i snön.
Det såg ut att vara helt full med snö och is, sannolikt från en plogbil som prejat upp snön på buren och in genom gallret.
När Donald närmade sig såg han ett litet öra sticka ut. Det fanns uppenbarligen ett djur inuti buren, nästan helt begravd i snön.
Donald, som arbetar som veterinärassistent på Happy Tails, rusade omedelbart fram till buren och började gräva i panik. Han var orolig för att den som var inne hade antingen hade förfrusit eller blivit kvävd av den tunga snön.
När han äntligen fick loss buren från snön, tog Donald den under armen och sprang in till djurhemmet. Han grävde ut mer snö och så såg han äntligen henne: En liten grå katt, stelfrusen och med bitar av snö och is i pälsen.
Men hon levde.
”Hon har inga skador”, berättar Donald Czyzyk för The Dodo och fortsätter:
”Men hon var väldigt blöt, våt och kall”.
Ingen vet hur länge katten suttit fast i snön och kanske vill man inte heller veta…
Den senaste veckan har polarvirvel med extremkyla dragit in över USA och Illinois. 21 människor har dött av köldrelaterade omständigheter och Illinois tillhör ett av de värsta drabbade områdena, skriver DN.
Plogbilarna har varit ute dag och natt – men som tur var kunde Donald upptäcka den röda buren, från vägen.
Efter kattens mirakulösa överlevnad bestämde sig räddningsteamet för att namnge den lilla kämpen: Hon fick heta Vinter.
När Vinter väl tinat upp och återhämtat sig började hennes härliga personlighet att visa sig för de anställda på djurhemmet.
”Vinter är väldigt utåtriktad, rolig och en riktig personlighet”, berättar Donald Czyzyk och och fortsätter.
”Hon älskar att gnugga huvudet mot saker och att busa runt i hennes rum.”
Det visade sig att Vinter var cirka 1 år gammal, men någon tidigare ägare kunde inte spåras upp.
Av allt att döma hade hon bara dumpats utanför djurhemmet, ingen verkade vilja ha henne längre.
Men som tur är mådde hon fysiskt bra och djurhemmet ordnade direkt så att hon blev adopterad av en familj i närheten.
Så nu har Vinter fått åka till ett varmt, tryggt och kärleksfullt hem. Hon kommer aldrig att behöva oroa sig för om hon är älskad eller för att bli lämnad.
”Hon får komma till ett trevligt gift par som har en hund, det är en familj som vi känt sedan många år”, säger Donald.
Visst är det underbart med alla människor där ute som bryr om utsatta djur?
Även om jag saknar ord för den eller de personerna som lämnade stackars Vinter till sitt öde, väljer jag att fokusera på det positiva i den här historien.
Och det är att Vinter fick komma till ett trygg och kärleksfullt hem – något som alla husdjur förtjänar!
Gilla och dela om du vill sprida den här fina historien vidare med alla dina djurälskande vänner på Facebook.
