När djurräddarna kom till platsen såg de att bebisen fortfarande var vid liv. Tyvärr var det för sent för att rädda mamman, men de tog med sig bebisen i hopp om att rädda åtminstone ett liv.
”Han agerade på ren instinkt och lade sig nära mamman för att skydda henne. Men tjuvskyttarna visade ingen som helst sympati och gjorde slut på mamman så fort de kunde, för att ta hennes horn”, skriver Petronel Niewould på djurrättsorganisationen Care for the Wild Teams hemsida.
Djurräddarna transporterade bebisen till Care for Wild Rhino Sanctury, som är världens största djurhem för noshörningar. Han var skadad och rädd. Trofejägarna hade huggit honom i ryggen med en stor machete och ryckt bort en av hans tånaglar.
Noshörningsungen tvingades till omedelbar vård och behövde sys.
En kamp för överlevnad
Djurräddarna säger att bebisen, som de döpte till Arthur, har återhämtat sig förhållandevis bra. Men han kommer aldrig få veta vad som hänt med mamman.
”Han ropar fortfarande efter sin mamma och ger ifrån sig hjärtskärande läten. Mammans död kommer förfölja honom hela livet och orsaka stor psykologisk skada”.
Noshörningsungar lever i regel med sina mammor i drygt tre och ett halvt år. Även om Arthur klarade sig från den vedervärdiga attacken tror djurräddarna att han hade dött senare då han troligen inte hade kunnat klara sig själv.
”En noshörningsunge är med sin mamma i tre och ett halvt år, de får lära sig allt som krävs. Allt från hur man får tag i mat till att skydda sig. De får lära sig hur man beter sig mot andra noshörningar och fostrar dem till vuxna noshörningar. Vem ska nu lära honom?”.
Denna fruktansvärda troféjakt måste stoppas NU. Regler och restriktionerna kring det här ökar hela tiden, men innan vi når en slutgiltig lösning kan vi inte räkna med att osäkra djur som Arthur och hans mamma kan gå säkra.
Dela för att visa att du är emot troféjakt och sprid detta. Vi måste hjälpas åt för att få till en förändring!