17-åriga Alexandra Valoras visade alla yttre tecken på framgång och välmående.
Hon var en stjärna i skolan, hade högsta betyg, flera vänner och hon var älskad hemma.
Tonåringen avslöjade ingenting om sin inre ångest, förutom i sin hemliga dagbok.
Tyvärr skulle den hittas när det var alldeles för sent.
Historien om Alexandra Valoras liv är tyvärr mer skrämmande än bekant.
Bara några veckor efter en skidsemester med familjen städade hon ur sitt rum och gled ljudlöst genom huset medan hennes familj sov, tidigt en kall måndag i mars.
Alexandra började sedan promenera mot en motorvägsbro i i Grafton, Massachusetts.
Hur 17-åringens tankar gick där och då är det ingen som vet. Men Alexandra valde att avsluta sitt liv genom att hoppa från bron, ned mot bilarna på vägen.
Hennes föräldrar, Alysia och Dean Valoras, fick inte omedelbart panik när de upptäckte att Alexandra inte låg i sängen den där måndagsmorgonen den 19 mars. Deras 17-åringen var ju alltid så ansvarsfull.
När Alexandras föräldrar inte kunde hitta henne spårade de upp dottern på henne mobiltelefon, via GPS.
En av de allra första som kom till motovägsbron var Alexandras pappa, Dean.
”Jag lutade mig över kanten och tittade ner, och jag såg henne”, berättar pappan för Boston Globe och fortsätter:
Systern hittade dagboken vid bron
”Jag hoppades bara på värme. Förstår du vad jag menar? Men det fanns ingen värme, det fanns ingenting. Och alla bilar fortsatte att köra. Min dotter låg på sidan av vägen, ingen såg det här. Och hon var kall.”
På bron, vid platsen där Alexandra hoppat, fanns flera spår av 17-åringen. Det var yngre systern Emily som hittade Alexandras saker.
Hennes vinterskor. Hennes lila päls. Hennes gröna vattenflaska täckt med klistermärken. De två dagböckerna.
Da 200 sidorna var fylld av självförakt och förtvivlan. Alexandra hade skrivit saker som ”du är trasig”, ”du är en börda”, ”du är lat” och ”du är ett misslyckande”.
”Det fanns bara så mycket glädje i allt hon gjorde, och det matchar inte vad som fanns i den där dagboken”, berättar mamman Alysia Valoras.
Ingen förstod var dessa mörka tankar kom ifrån.
”Den här boken är min trädgård. Jag växer inte mycket. Mycket ogräs skymmer den. Marken är stenig”, skrev Alexandra.
Det var en så skarp och förvirrande kontrast till flickan som föräldrarna kände. Alexandra hade även flera vänner och pratade ofta i förtroende med sina föräldrar.
Hon verkade ju så lycklig – hon alltid A:n i alla ämnen, hon var elevrådsrepresentant och hade en bra relation med vuxna.
Högsta siffran på 40 år
”Det verkar bara inte möjligt, men verkligheten var annorlunda. För att det står ju skrivet här”, säger pappa Dean.
Tonårssjälvmord är närmast en epidemi i USA, när det gäller unga kvinnor i Alexandras ålder är siffran nu den högsta på 40 år, skriver CBS.
Självmord nu den näst vanligaste dödsorsaken för 15-24-åringar, både vad det gäller killar och flickor.
Därför känner Alexandras familj att det är viktigt att prata om vad som hänt. Föräldrarna delar med sig av sin smärta offentligt, i hopp om att det ska kunna minska antalet självmord.
Dean och Alysia har gjort flera stora intervjuer och genom att dela sin dotters historia hoppas de andra familjer ska skonas från detta trauma.
”Det finns många andra barn där ute som är som henne, de är högpresterande och balanserar på en skör lina”, säger Alysia Valoras.
I hennes sista dagboksanteckning, bara timmar innan hon tog livet av sig, skrev Alexandra:
”Var inte för hård mot dig själv bara för att du inte såg några varningstecken”.
En sista hälsning
Kanske var det en sista hälsning till hennes föräldrar?
I somras, dagen efter att The Boston Globe publicerade berättelsen om Alexandra’s död, hittade Dean och Alysia ytterligare anteckning på deras tröskel.
På lappen stod: ”Era ord i Alexandra’s artikel har verkligen förändrat hela mitt liv, nu vet att att det finns familjer som pratar med sina barn om deras psykiska hälsa”.
”Det får mig att känna att hon inte dog förgäves”, säger Alysia. ”Hon har en så stor inverkan, och det känns väldigt bra”.
Tyvärr är Alexandras fall långt ifrån unikt. Samma utveckling går att se i Sverige. Antalet självmord har visserligen sjunkit de senaste decennierna – utom bland ungdomar.
Att var tionde som tar sitt liv är under 25 år kan vi aldrig acceptera, 2012 miste 154 barn och ungdomar livet i självmord. Det är tre dödsfall i veckan.
Varje självmord är ett för mycket.
Men genom att skriva om självmord och prata om psykisk ohälsa hoppas jag, Alexandras föräldrar och många andra att dessa tal minskar.
Hjälp gärna till att sprida denna artikel och Alexandras berättelse på Facebook, så drar du ett litet strå till stacken!
