Om du är mamma (eller om du råkar känna en) vet du att vardagen som mor är både underbart, krävande, läskigt och stressigt – allt på samma gång.
Mammalivet är fullt av prövningar och ofta känns det som en enda röra i form av klibbiga händer, spilld mjölk, fläckar och gigantiska mängder tvätt.
Och när du äntligen börjar få ordning på saker och ting finns det alltid en ny hög tvätt eller en ny fläck som väntar på dig.
Visst kan vi skämta och skoja om hur ont det gör att trampa på legobitar och när barnen målat ”teckningar” över hela vägen – men ofta är vi ganska frustrerade över situationen.
Inte sällan rinner tålamodet över.
Heather Duckworth är en mamma som vet detta mer än någon annan, men nu har hon en påminnelse till mammor runt om i världen, som jag tror du vill lyssna på.
Tyvärr krävdes det en ofattbar tragedi för att hon skulle komma till insikt med detta.
Heather Duckworth är på många sätt en mamma som alla andra mammor, men en sak gör att hon sticker ut.
Hon förlorade sin unga son för några år sedan och därför delar hon nu ett viktigt budskap till alla andra föräldrar.
Heather delade sin historia på Facebook under rubriken ”Den blå fläcken”. När du läser det själv förstår du varför den träffat så många rakt i hjärtat.
Allt började när Heather plockade upp en slimeklump från golvet som hennes dotter hade tappat. Plötsligt blev allt så uppenbart för henne…
Hennes dotter hade gjort sitt bästa för att städa upp fläcken som blev, men Heather fick snart rycka in och hjälpa till.
Självklart muttrade hon för sig själv och var rejält irriterad över situationen, men plötsligt insåg hon den här fläcken inte var värd att bli sur över.
Hon mindes tillbaka 14 år i tiden. Då var Heather mamma till tvååriga trillingpojkar och en fyraårig liten pojke. Hon hade ännu inte fått en dotter.
Just den här kvällen kämpade hon med att få alla pojkar i säng. Med fyra små barn i huset var livet inget annat än en tornado av aktivitet – det fanns inget stopp på kaoset.
Hon tillbringade den mesta av tiden med att jaga barnen, det kändes som att hon försökte förhindra ett tredje världskrig.
”Mina händer var fulla, men så även mitt hjärta”.
När kvällen började närma sig den där dagen för 14 år sedan, hade alla barnen blivit matade och badade. Heather skulle bara plocka upp det sista i barnens rum och röja undan lite saker.
Barnen hade radion på högsta volym och sjöng och dansade, de stökade runt och hade kul som vanligt. Detta var dock sista gången som denna typ av feststämning skulle råda i huset, av flera skäl.
För mitt i stöket tittade Heather ned på golvet och såg något på mattan. Det var en stor, blå fläck.
En av trillingarna, Jacob, stod på golvet och höll i en penna som gått sönder – bläcket hade sprutat över mattan. Bläcket var också på hela hans pyjamas, på hans kropp och allt annat i rummet.
Heather såg röran och var minst sagt frustrerad. Bägaren höll på att rinna över.
”Jag blev så jäkla förbannad och tog med min son in på toaletten för att tvätta av honom. Min make började skrubba de ljusblå fläckarna på vår matta. Tårar av frustration trängde sig fram genom mina ögon. Jag var bara så trött. Och arg. Väldigt arg. Jag var inte arg på min son – som var blå som en Smurf – men förbannad på mig själv för att jag lämnade min penna på en plats där mitt lilla barn kunde nå den”, säger mamman och fortsätter:
Vi hade bara bott i huset i sex månader och nu var mattan helt förstörd. Vi skrubbade den där fläcken i över en timme på kvällen, men den fanns fortfarande kvar”.
Heather och hennes make anlitade även professionella städare, men till ingen nytta.
Frustrationen växte
Fläcken fortsatte att gå henne på nerverna och hon blev arg över den, varje gång hon såg den.
”Det fick mig att känna mig arg och irriterad över att jag lämnade pennan så att min lille son kunde nå den, det kändes som jag var misslyckad som mamma. Den blå fläcken framkallade så mycket negativt i mitt liv. Jag hatade den”, berättar Heather.
När frustrationen över fläcken fortsatte att växa försvann plötsligt betydelsen av den – på ett ögonblick.
Den lilla pojken som hade haft sönder pennan den där dagen diagnostiserades med cancer. Två år efter att Jacob fick sin diagnos gick han bort.
Jacob var nu borta, men den blå bläckfläcken fanns fortfarande kvar i rummet.
”Den är fortfarande där… och nu… det är en konstant påminnelse om min son. Men också en ständig påminnelse om min frustration över något så trivialt. . . något så oväsentligt i livet”.
Heather vill att alla mödrar ska inse att det kommer dyka upp problem när barn är små. Dessa problem kommer att fortsätta, även när barnen blir äldre.
Idag är den blå fläcken en ständig påminnelse om att livet är rörigt, men det är det som gör det värt att leva.
En konstant påminnelse att inte bli förbannad över de små grejerna. En konstant påminnelse om att ”saker” inte är viktiga, men människor är.
En konstant påminnelse om att olyckor inträffar. En ständig påminnelse om att släppa de små sakerna och hålla fast i vad som är viktigt.
Heather kallar röran en ”välsignelse i förklädnad” och hon medger att hon skulle leva med 1 miljon av de där blå bläckfläckarna, om det innebar att hon kunde ha en enda dag till med sin son.
Hon vill påminna mammor och pappor runt om i världen om att de inte ska vara så självupptagna och stressade över allt som sker omkring dem – för då glömmer att njuta av de små sakerna i livet, som ibland kan tyckas frustrerande.
Heather fortsätter att städa, tvätta och skrubba bort fläckar från sina barn – men när hon står där och sliter försöker hon påminna sig själv sig om tiden när hon var på sjukhuset med sin lilla pojke.
Den blå fläcken gjorde inte längre någon skillnad, åtminstone inte som den gjorde förut. Så fokusera på de viktiga sakerna i livet och bli inte alltför frustrerad när dina barn stökar ned och lämnar små spår efter sig.
Det spelar ingen roll om det är smutsiga kläder, en pyjamas på golvet eller blåa fläckar på mattan – det är bevis på att vi gjorde något rätt på vägen. Vi hade barn.
Gilla och dela vidare dessa ord om du håller med denna mamma!
