Brasilianaren Bruno Rafael Paiva är en älskad lärare som älskar sitt yrke. Han ser läraruppdraget som sitt livs kall – inte som ett arbete. Bruno är så dedikerad till sitt uppdrag att han – när han vikarierade för en kollega som var mammaledig – arbetade utan att få lön. Den rådande byråkratin i Brasilien ställde till det så till den milda grad att Bruno inte kunde få betalt på två månader.
Vägrade låta eleverna stå utan lärare
Men för Bruno fanns det inte på kartan att eleverna skulle missa viktig undervisning. Så, i stället för att strunta i eleverna och tänka på sig själv, jobbade Bruno utan lön. Detta ställde till det rejält för läraren.
På grund av situationen kunde han inte betala hyran i den lägenhet han bodde. Men med ett leende på läpparna och skolans samtycke valde läraren då att sova i en av skolans salar tills de finansiella bekymren var över.
Hemligheten avslöjades
Den trassliga situationen var ingenting som läraren ville att eleverna skulle få reda på; han ville att det skulle påverka elevernas undervisning och välmående i skolan. För Bruno skulle det förbli en hemlighet.
Han trodde också att han lyckades undanhålla detta för eleverna – tills den dag då han kom till skolan och mötte fnittriga, uppspelta elever. Framme på bordet stod en liten present till läraren.
Elever med hjärtan av guld
När läraren går fram till skrivbordet och tittar på den lilla presenten blir han känslosam. Han känner kärleken i rummet och uppskattningen från eleverna, men har fortfarande ingen aning att de vet. Att de vet att han inte kunnat betala hyran och därför bott i skolan – för elevernas skull.
När han öppnar lådan, till elevernas stora förtjusning, faller Bruno i gråt. I lådan ligger nämligen pengarna han behövde. Detta hade alla elever samlat ihop tillsammans, som ett kvitto på deras enorma uppskattning.
I klippet nedanför kan ni uppleva ögonblicket. Jag förstår inte vad de säger, men det går verkligen att känna kärleken i rummet.
Alla lärare som ger sitt allt för elevernas skull förtjänar uppskattning. Därför gör det mig så varm i hjärtat att se detta. Med fler lärare som Bruno skulle världen vara en betydligt bättre plats. Jag hoppas han kan inspirera framtidens lärare. Nu trycker vi på dela-knappen så att fler får ta del av denna hjärtevärmande historia!