Alla har nog haft favoritlärare eller fröken som de minns med värme och glädje.
För många barn har det varit deras dagislärare, eftersom det är den tiden då barn verkligen brukar anknyta till vuxna.
Jag har själv fått berättat att jag var livrädd första dagen jag skulle gå till dagis och förskolan, men vänliga och snälla lärare hjälpe mig komma över dessa rädslor.
Lorly Schik var en av de lärarna.
Hon började jobba som förskolelärare på 1940-talet och utvecklade ett starkt band med hundratals barn, som passerade genom hennes klassrum.
Lorly säger att hon kommer ihåg alla sina elever, att hon minns varje enskilt barn.
Men det var en unge som gjorde ett särskilt intryck på henne. Det var en liten pojke som heter Cory.
Den här mörkhåriga elev gick i den sista årskullen som Lorly hade, innan lärarinnan gick i pension. Hon var lite orolig och rädd för vad som skulle hända när hon gick i pension 1989, men samtidigt visste hon att det var dags.
Hon och hennes make skulle resa runt i landet och ta det lugnt på äldre dagar. Men makens plötsliga bortgång ändrade alla planer. Utan att veta ordet av det var Lorly änka.
Lorly bodde kvar i sin hemstad i 25 år, tills hon fyllde 90 år. Då bestämde Lorlys familj att hon skulle lämna hemstaden, där hon tillbringat majoriteten av sitt liv.
Tanken var att Lorly skulle flytta närmare Twin Cities, ett storstadsområde i delstaten Minnesota i USA. Lorly skulle flytta in på ett äldreboende och samtidigt komma närmare sina släktingar.
En morgon på äldreboendet knappade hon på TV:n. Lorly fastnade framför ett program på nyhetskanalen KARE 11.
Och plötsligt fick hon en minnesbild från det förflutna, där på skärmen var någon hon kände igen. Hon kunde inte tro det!
En av programledaren påminde väldigt mycket om hennes elev, Cory! Det var ingen tvekan om att det var samma person.
Lorly kände sig tvungen att försöka få tag i honom, så hon skrev ett välskrivet brev till Corys föräldrar, vilket ledde till att något underbart hände…
Den äldre kvinnan var så rörd av att se sin tidigare elev på nyheterna. Så här skrev hon i brevet som föräldrarna fick:
”Hälsa Cory. Berätta för honom att hans dagisfröken nu är 90 år gammal och att hon tycker om att se hans nyhetsprogram. Hon önskar honom (och er också) det allra bästa”.
När Cory fick meddelandet kunde han inte vänta på att återförenas med sin gamla lärare.
Men vad han inte visste var att Lorly hade sparat ett 30 år gammalt brev från hans mamma, som hon tänkte visa upp. Brevet fick Lorly av mamman, när Cory slutade i hennes klass.
Vad som stod på lappen låter jag er ta reda på själva i videon nedan, men jag kan redan nu avslöja att Cory kommer börja gråta när han läser meddelandet.
Titta själv på deras hjärtvärmande möte i spelare nedan:
https://youtu.be/aaIapPlya6g
Som lärare kan du betyda otroligt mycket för eleverna och denna historia är ett rörande och utmärkt exempel på det.
Jag är säker på att Lorly haft ett finger med i spelet när Cory lyckades fullfölja sin dröm – det tycker jag hon förtjänar en stor eloge för.
Lorly verkar vara en fröken av den gamla skolan, vi skulle behöva fler sådana idag!
