Det här är historien om en flicka, en flicka med ett stort hjärta och nyfikenhet på livet. En historia som alla borde läsa. Berättelsen om Gizzell Ford är tyvärr sann, även om jag önskar att den inte vore det.
Men berättelsen handlar inte bara om Gizzell, utan om alla tusentals barn som varje dag tvingas genomlida samma mardröm.
För Gizzell slutade det inte bra, men jag hoppas att hennes berättelse i alla fall kan bli ett uppvaknande så att inte fler barn behöver gå samma vidriga öde till mötes.
Precis som så många andra barn var åttaåriga Gizzell Ford en glad, nyfiken och smart liten tjej. Hon älskade skolan och var bra på att skaffa nya vänner.
Precis som så många andra barn skrev hon dagbok, men sidorna i hennes dagbok pryddes inte av hjärtan och rader om vilka pojkar hon tyckte om. Sanningen som avslöjades i Gizzells dagbok är så hemsk att den till och med är svår att läsa.
Den 12 juli 2013 hittades Gizzell eller ”Gizzy” som hon kallades av sina vänner, död i sin mormors skitiga, skadedjursangripna lägenhet i Austin, Texas.
Hon hade blivit slagen och strypt. Runt hennes handleder fanns spår av att hon blivit bunden, och i hennes bakhuvud fanns ett sår så infekterat att det kröp maskar ur det, skriver Chicago Tribune.
Bara månader tidigare hade Gizzy, hennes pappa och två syskon flyttat hem till hennes farmor Helen och farfar Andre. Andre hade en allvarlig hudsjukdom som gjorde att han krävde konstant vård och inte kunde klara sig själv.
Helen var den som tog hand om hela familjen, och utifrån kanske det såg ut som en vanlig och kärleksfull familj. Men sidorna i Gizzys dagbok vittnade om annat.
Gizzy straffades dagligen
Dagligen straffades Gizzy för att hon betett sig illa. Hon fick göra benböj, står i obekväma positioner och fick en smutsig socka intryckt i munnen om hon så mycket som gjorde ett ljud. Hon blev också slagen, psykiskt misshandlad och fick ofta gå utan både mat och vatten.
Om hon försökte dricka vatten ur toalettstolen blev hon slagen från topp till tå.
Ibland blev hon fastbunden i sin säng och fick inte komma loss på flera dagar.
Trots helvetet hon genomlevde dagligen vad Gizzy positiv. I hennes dagbok kunde man läsa att hon visste att hon skulle slippa straff om hon skötte sig, och att hon hoppades att hon skulle växa upp och bli en smart och vacker ung kvinna.
Hon skrev också att hon drömde om att få leka med sina syskon, titta på tv och att hon var fast besluten att sköta sig för att det skulle ske. Ofta uppdaterades dagboken några dagar senare där hon skrev att hon återigen misslyckats.
En dag hade hon skrivit:
”Jag hatar det här livet för nu är ligger jag verkligen illa till.”
Dagen efter hittades Gizzy död.
Hennes kropp var sargad och så oigenkännlig att obducenten började gråta när hon vittnade i fallet. Dagboken vittnade om en hoppfull tjej som älskade skolan och att hoppa hopprep. Men även om misshandeln som genomsyrade hennes liv.
Enligt Chicago Tribunes reporter Steve Schmadeke, som var den som följde Gizzys rättegång, hade hennes en gång vackra handstil mot slutet förvandlats till hackigt och svårläst klotter.
Gizzys pappa dog av en hjärtattack i häktet innan rättegången var avslutad. Hennes mormor Helen kunde senare dömas till livstids fängelse för mord.
Rapporter gällande Gizzys fall bekräftar om att något hade kunnat göras innan dete var för sent. Men ärendet föll mellan stolarna. Bar en månad innan Gizzy blev mördad hade en socialarbetare varit på besök i farmoderns hem.
Snälla dela gärna vidare Gizzys historia med alla dina vänner på Facebook för att visa att inget barn någonsin ska behöva fara illa eller känna sig oälskad.
