Ödets vägar äro outgrundliga. Vi vet aldrig när, var eller hur vi ska vara med om ögonblicken som stannar hos oss för alltid. De där ögonblicken som till och med kan förändra hur ser vi på oss själva, och hur vi ser på våra medmänniskor.
Insikten om att vi alla på något sätt hör ihop kan ibland vara abstrakt och overklig. Men ibland kan den vara högst närvarande och verklig. Johnny Cavazos var med om det sistnämnda under en helt vanlig biltur, som förvandlades till allt annat än vanlig.
Johnny Cavazos var med om någonting extraordinärt för en tid sedan. En kväll då han inte kunde sova bestämde sig Johnny för att ta en tur med bilen. Bilen han körde ägdes förut av hans pappa, som lämnade jordelivet i juli 2015. Bilen hade ett sentimentalt värde för Johnny. I den fanns fortfarande saker och bilder som påminde honom om sin älskade far.
Posted by JH Cavazos on Tuesday, November 8, 2016
Hemlöse mannen ville hjälpa till
Under bilturen – då Johnny fått idén att titta till familjens fastigheter – noterade han att en av gårdarna såg aningen smutsig ut. Johnny stannade och klev ut ur bilen för att städa iordning. När han gjorde detta noterade han hur en man närmade sig honom. Mannen var en aning väderbiten och haltade med ena benet.
Väl framme vid Johnny frågade den hemlöse mannen om han behövde en hjälpande hand. Man kanske tror att mannen ville ha något tillbaka för hjälpen, men icke. Han sa bara kort att han ”ville hjälpa till”.
Denna hjälpande hand skulle betyda väldigt mycket mer i slutet av kvällen.
Gav honom mat och skjuts
Den hemlöse mannen berättade för Johnny att han inte hade någon hem och var väldigt hungrig. Han sa att sovit bredvid stadens kyrka under natten; en plats där han kände sig trygg. Han hade alldeles nyligen haft ett jobb – men mannen som anställt honom gav varken lön, mat, vatten eller uppehälle.
Johnny kände med mannen och körde honom till en hamburgerrestaurang och beställde ett rejält mål för honom att äta. Den hemlöse mannen protesterade till en början, han hade varken pengar eller något annat att ge tillbaka, men Johnny insisterade.
AN UNFORGATABLE NIGHT.Last night between midnight and 1am, I could not sleep. I decided to get up out of bed, get…
Posted by JH Cavazos on Thursday, March 31, 2016
Berörs av fotot i bilen
Johnny körde iväg, och mannen började att äta maten. Där i bilen blev de allt mer pratsamma. Den hemlöse mannen kommenterade Johnnys bil, den som hans pappa ägt, och sa att den var fin. I samband med detta tog Johnny fram en bild på sin far och visade den hemlöse mannen.
Det är då kvällen förändras. Det är då den hemlöse mannen blir alldeles tagen och saknar ord. De hade nämligen en gemensam historia…
My father J.H. "Johnny" Cavazos Sr. used to say….** "Honestidad es un regalo muy caro, nunca lo esperes de gente barata"** " Honesty is a very expensive gift, never expect it from cheap people"
Posted by JH Cavazos on Sunday, February 14, 2016
Evigt tacksam till Johnnys pappa
Det låg nämligen till så att den hemlöse mannen kände Johnnys föräldrar, pappa Juan och mamma Araceli. Föräldrarna arbetade på ett apotek i Mexiko, och det var där den hemlöse mannen träffat dem. Han hade för flera år sedan haft en dotter som varit stora behov av medicin. Dotterns tillstånd var livshotande, men familjen hade inte råd med medicinen.
Men pappa Juan och mamma Araceli gav familjen och medicinen som behövdes, trots att de inte hade några pengar. Den hemlöse mannen berättade då att han och hans fru till denna dag pratade om hur de skulle ge tillbaka till Johnnys föräldrar.
Till det där medmänskliga paret som räddat livet på deras dotter. Johnny betonade för mannen att han inte behövde göra någonting. Han förklarade att han fått hjälp av honom att städa gården – och att det faktum att den hemlöse mannen inte ville ha någonting tillbaka var tillräckligt.
För Johnny förvandlades bilturen till en känslosam och vacker berättelse om hans föräldrar. Det blev också en vacker berättelse om hur vi alla på något märkligt sätt hör ihop.
Dela gärna den här historien med era vänner om den berörde er. Om en delning kan få någon att le, så är det värt det.