Tonåren kan vara en tuff period för även den populäraste tonåringen. Och många gör allt de kan för att passa in.
Man måste ha rätt kläder, lyssna på rätt musik och ha rätt intressen. Som tur är brukar det ge med sig när man blir äldre och det som var så otroligt viktigt förr är nu ett minne blott.
Jag minns själv hur osäker man var. För man var livrädd att bli en av de ”utstötta” en av dem som ingen ville sitta bredvid på lektionerna eller en av dem som inte blev bjuden på alla fester.
Jag tror inte att jag själv var elak mot någon, men jag bjöd heller inte in dem som man inte skulle hänga med. Så egentligen var jag precis ett lika stort svin som de som mobbade.
Jag är glad att tonåren är över, även om jag klarade mig ganska lindrigt undan. Men om jag hade kunnat gå tillbaka önskar jag att jag hade stått upp mer för de som var svaga.
Men det finns dom som hade det riktigt tufft när de var yngre, Katie Stubblefield var en av dem.
Katie var mycket känslig på gymnasiet, och hon drömde om att få en pojkvän. Men förhållandet knakade och Katie var helt förkrossad.
En dag hittade hon ett sms från en annan tjej i sin pojkväns mobiltelefon.
Hon trodde att livet var slut och fattade ett beslut som skulle komma att få ångra i resten av sitt liv.
Många vet att det är dumt att fatta stora beslut när man är ledsen, för det görs ofta i affekt och blir sällan bra. Så var det även i detta fallet.
Katie tyckte inte att livet var värt att leva längre. Hon rusade hem till sin brors hus, plockade fram en pistol och sköt sig själv i ansiktet. Hon var säker på att skottet skulle ta hennes liv.
Men någon vakade över henne och mirakulöst nog överlevde hon. Men nästan hela hennes ansikte hade skjutits bort.
I en känslosam intervju med BBC berättade Katies pappa om vad läkarna sagt efter att hon hade kommit in på sjukhuset.
”Hon kommer aldrig att äta, hon kommer aldrig att dricka, hon kommer aldrig att kunna tvätta sig själv, hon kommer aldrig att prata, hon kommer att vara en ’grönsak’, hon kommer att bo på ett vårdhem resten av sitt liv.”
Bara tanken på att Katie Bug skulle leva resten av sitt liv i ett vegetativt tillstånd var outhärdlig.
Men det värsta var vetskapen om att Katie själv hade fattat beslutet att skjuta sig själv.
”Jag kom ihåg exakt vad jag hade gjort. Jag tänkte ’Hur kunde jag göra så mot mig själv?’ men det viktigaste, ’Hur kunde jag göra så mot min familj?’”
I flera månader levde alla i ovetskap om vad som skulle hända. Skulle Katie någonsin kunna lämna sjukhuset? Skulle hon vara beroende av assistenter i resten av sitt liv? Och hur skulle hon se ut?
Lyckligtvis var Katies läkare mycket skickliga och lyckades ge henne en andra chans. De skulle transplantera ett helt nytt ansikte. Katie var inte helt säker på läkarnas plan, men hon hade inte så mycket att välja på.
”Det var en chans att få mitt liv tillbaka och mitt ansikte någon gång… Det var ett väldigt svårt beslut eftersom att jag visste att någon skulle behöva dö för att jag skulle få ett ansikte.”
Men ju mer hon tänkte på det, desto mer kunde hon acceptera tanken på att få ett nytt ansikte, någon annans ansikte.
Tre år och 22 operationer senare var det äntligen dags för operationen.
Elva läkare jobbade i över 30 timmar för att flytta Adrea Schneiders ansikte till Katies kropp. Slutresultatet var bättre än hon någonsin kunnat hoppas på.
Ta en titt på videon nedan och se vilket otroligt jobb läkarna gjorde:
Jag tror att Katie kommer att ångra sitt beslut i resten av sitt liv. Men hon fick en andra chans på livet, något som ingen trodde var möjligt.
Dela gärna Katies berättelse med dina vänner, kanske kan det bli ett uppvaknande för någon som mår dåligt.
Kanske kan det få någon att uppskatta sitt liv lite mer. För jag tror tyvärr att vi är väldigt bra på att fokusera på det vi inte har, snarare än det vi har.
