För de flesta av oss är det en självklarhet att vi alla är lika mycket värda, oavsett hur vi ser ut eller var vi kommer ifrån.
Självklart har vi yttre skillnader, men det är också det som gör oss speciella och unika.
Därför gör det också ont när jag läser om tillfällen där vuxna gör skillnad på olika barn.
När man väntar barn borde det enda fokuset vara på att se fram emot den nya tillskottet.
Vem den nya personen kommer att bli är ännu ett mysterium och kanske till och med vilket kön det är på barnet.
Lizeth Breaux från Kalifornien, USA hade fått precis beskedet att hon väntade tvillingar, runt vecka 12.
Men vid ett ultraljud skulle läkarna upptäcka någonting annorlunda med ett av barnen.
Upptäckten på ultraljudet
En av de två pojkarna diagnostiserades med Down syndrom.
”Det var overkligt när vi fick nyheten att ett av våra barn hade Down syndrom. Mitt huvud var helt förvirrat”, berättar Lizeth för Daily Mail.
”Jag visste inte riktigt vad jag skulle känna. Vissa dagar var jag okej med det och hade accepterat det. Andra dagar var jag sjuk av oro över hans framtid. Jag var skräckslagen”.
Men snart kom läkarna med ett oväntat och kallt förslag.
Läkarnas iskalla råd
Med tanke på sonens diagnos, föreslog de att Lizeth borde göra abort.
”Snart kom flera förslag om hur vi kunde avsluta graviditeten. Det var extremt svårt att höra dessa ord, speciellt när flera läkare försökte råda mig till att göra det”.
”Alla läkarbesök började fokusera på vad August inte skulle kunna göra, och hur hans liv skulle bli så mycket svårare på grund av hans diagnos”.
Det var svårt för henne och maken att höra hur läkarna kallt bara kunde se en enda utväg för hennes son.
”De fortsatte säga till mig: ”Du kan behålla hans tvilling, ett av barnen kommer ändå bara överleva”. Men jag visste att jag ville ha dem båda två”.
”De fick mig att tro att när han skulle födas så skulle han vara svag. Men han är ett vanligt barn med bara lite komplikationer”.
Men det blev en svår kamp för August.
Trodde sonen skulle dö
Vid ett tillfälle berättar mamman att han slutade växa och att enligt läkarna rådde det inget tvivel om att han skulle klara sig.
Men Lizeth tänkte inte ge upp så lätt.
”Varje gång läkarna började säga samma sak om och om igen att han inte skulle klara sig, så visade August att han fanns kvar. Han ville kämpa”.
”Det var som om läkarna ville ge mig ännu en anledning för mig att göra abort. Men i slutändan var jag tvungen att säga till dem att tills dess att jag inte kan höra hans hjärtslag längre, så vill jag inte höra någonting om att han inte kommer överleva. Jag sa åt dem att sluta prata så negativt om honom och sluta prata om olika alternativ till abort”.
Och man kan verkligen säga att de kalla läkarna fick äta upp sina ord.
Tvillingarna har nu fötts och August mår bra.
Vill hjälpa andra
Han undersöktes på BB, men det upptäcktes ingenting fel med honom, annat än att han hade lite andningsbesvär som nu har åtgärdats.
”Jag vet att vår resa inte är över och att det är en lång och svår resa framför oss med många hinder som vi måste komma över. Men jag har absolut inget ånger. Jag älskar dem båda två så mycket”.
”Jag hoppas att min historia kan normalisera känslorna som du kan känna när du får reda på att ditt barn mest troligt kommer att få Down syndrom”.
”Det är okej att vara annorlunda och det är okej att inte vara okej. Vi är gjorde för vilket barn vi än kommer få och vi är starka nog att klara allt. Du behöver inte bli tvingad att göra någonting du inte vill”.
Så fint sagt och du har självklart rätt i det du säger! Pojkarna är så fina tillsammans! All lycka och kärlek till er!
