Mamman vägrar ta hem vanställda sonen från BB – 46 år senare inspirerar han människor över hela världen

Det här är berättelsen om en ovanlig pojke som gått en ovanlig väg genom livet.

För 46 år sedan föddes lille Robert Hoge i Australien. Han såg kanske inte ut som en ”normal” bebis när han såg dagens ljus, men det är precis detta som gör hans livshistoria så unik och speciell.

I dag inspirerar han tusentals människor världen över då han både föreläser om sitt liv. Dessutom har han gett ut egna boken ”Ugly” (”Ful”) om sina erfarenheter.

Robert föddes med en gigantisk tumör i ansiktet, och hans ben var så deformerade att läkarna bara hade ett val: Att amputera.

Det var en tuff start för den lilla pojken i livet, och även för mamman var beskeden från läkarna någonting som hon kände att hon behövde bearbeta.

Efter förlossningen var hon svårt chockad och ville först inte se på sin pojke.

Mamma Mary fick kämpa för att acceptera sonens missbildning. Det var fembarnsmamman hela tiden öppen och ärlig med. Till sin dotter sa hon att hon inte ville ta med honom hem och kallade honom ”ful”. Det var alltså även titeln på den självbiografi Robert senare i livet skulle komma att ge ut.

Men innan ni dömer Roberts mor så bör ni veta att hon inte är skurken i denna fantastiska historia.

Vänta bara tills ni får möra denna otroliga man i dag. Vid 46 års ålder fortsätter han att inspirera människor världen över.

Det har nu gått 46 år sedan Mary födde sitt femte barn – sonen Robert. Han var speciell jämfört med sina syskon.

Mellan ögonen hade han fötts med en stor tumör – och med deformerade ben. Föräldrarna chockades när de såg på sin son. De ville inte se på honom den första veckan – och mamman ville inte ens ta hem honom från sjukhuset.

”Han är så ful”, förklarade mamman för sin syster.

Men efter ett tag insåg Roberts mamma att hon hade fel. Då lärde hon sig sakta men säkert acceptera sonens utseende och familjen tog det enda självklara beslutet: Robert skulle så klart få komma hem. Syskonen var också överens: Robert var ju en del av familjen!

Det var bara så chockerande för mamma Mary att hon behövde lite tid för att bearbeta sonens tillstånd.

This is my favourite picture of me and my mum. I reckon it will feature in tonight's episode of Australian Story, which…

Gepostet von Robert Hoge am Samstag, 14. September 2013

Mamman var livrädd för att ta hand om ett barn med särskilda behov och det var antagligen därför hon agerade så pass starkt i början. Men vad som är viktigt att poängtera är att Robert i livet varit tydlig med att han accepterar och förstod sin mors oro. Det är allt som räknas!

Foto: roberthoge.com

Snart skulle Robert genomgå en komplicerad operation – och på plats för att stötta fanns så klart familjen. Läkarna opererade då bort delar av den tumör Robert fötts med i ansiktet. Samtidigt konstruerade de en näsa med hjälp av brosk från hans tår.

Samtidigt var Roberts ben i dåligt skick. Läkarna insåg att det enda de kunde göra var att amputera dem och då låta Robert i stället få två proteser. Detta har så klart också format honom genom livet.

I september 2016 berättade Robert för NPR om hur mycket han kände av sin mammans känslor redan som liten pojke.

”Anledningen till att jag kände till allt detta var att en av läkarna på sjukhuset uppmanade min mamma att föra dagbok efter min födseln. Och hon skrev i denna vackra blåa dagbok med sin vackra handstil och boken låg alltid framme. Den kunde ligga på soffan bredvid henne, eller stå på nattduksbordet. Och då och då bad jag min mamma att läsa ett litet stycke ur boken. Hon var verkligen öppen och ärlig i boken om sina känslor för mig. Redan i unga år var hon rak, ärlig och berättade allt”, sade Robert.

Samtidigt erkänner han att han också var orolig.

”Ibland var jag förstås orolig och rädd och förstod inte riktigt vad hon menade. Men en dag så klickade det bara, allt blev glasklart. Det var som en film som har några sorgliga delar i mitten, men med ett lyckligt slut. När jag fick vetskap om att mina föräldrar och syskon beslutat sig för att accepetera mig som jag är… Det var en otrolig känsla”. 

This is one of the photos appearing in my memoir, Ugly. It was taken for a feature in The Australian when I was in grade…

Gepostet von Robert Hoge am Donnerstag, 15. August 2013

I dag har Robert bara positiva känslor och minnen gentemot sin mamma och familj.

”Alla har varit fantastiska, kärleksfulla och omtänksamma”, sade han.

What do you think kids aged around 10 to 12 might want to read about appearance and disability? I'm currently writing…

Gepostet von Robert Hoge am Samstag, 20. Dezember 2014

Han har också gett ut en bok som heter ”Ugly” (”Ful”) och ser ut så här. Den finns på flera olika språk och gavs ut för ett par år sedan.

Getting to hold your new book in your hands for the first time is incredibly joyous. It's especially wonderful when my…

Gepostet von Robert Hoge am Donnerstag, 2. Juli 2015

Innan sin 30-årsdag hade Robert blivit pappa då han fick en dotter med sin fru Kate. Han lever i dag i Wynnum, en vacker förort vid stranden i Brisbane, Australien, med sin fru och två döttrar. Via sina egna föräldrar har han lärt sig mycket om föräldraskapet, vilket han tar med sig genom livet nu.

Robert har gjort en fin karriär som journalist men också arbetat som stadstjänsteman, författare och inspiratör – han håller en hel del föreläsningar där han berättar om sitt liv. Humor och ärlighet är två egenskaper som brukar tillskrivas honom.

Gepostet von Robert Hoge am Dienstag, 10. September 2013

Till exempel skrev han humoristiskt på sin Facebook-sida till bilden nedanför:

”Jag lovade att lägga upp några fler författarbilder på mig själv och jag tror vi alla kan behöva slappna av lite så här i slutet av veckan. Detta är den bild jag skulle använda om det fanns en dejtingsajt för författare (om jag nu skulle vilja dejta).”

I promised some more author photos and I think we're all in need of some levity at the end of this week, right?This…

Gepostet von Robert Hoge am Donnerstag, 18. April 2013

Robert har nekat till att göra ytterligare operationer som skulle kunna ”förbättra” hans utseende.

Han trivs helt enkelt med sig själv, precis som han är!

Det tycker jag definitivt är något vi alla kan lära av.

Här kan man ta del av en föreläsning som Robert hållit. (På engelska.)

Dela gärna vidare Roberts otroliga historia! Så kan vi hjälpa honom att uppmuntra andra att acceptera sig själva som de är! 

 

Läs mer om...