När Ruths son Nolan bara var tre år gammal blev han förkyld. Ingenting att stressa upp sig över. Men när Nolan började snarka högt och verkade ha problem att andas när han sov beslöt sig Ruth för att ta med sig Nolan till doktorn.
Efter att han blivit immun mot antibiotika, nässpray och luftrengöraren kom läkare fram till att man behövde operera bort Nolans polyper och halsmandlar, vilket man också gjorde 2015.
När man gjorde tester på vävnaden man tagit bort upptäckte man att Nolan hade drabbats av rhabdomyosarkom, en typ av cancer som drabbar mjukdelarna i kroppen.
På bara en dag hade familjens Scullys liv vänts upp och ned och plötsligt var sjukhuset en av de platser där de vistades mest.
Strålning och cellgifter sattes in och alla bad om att ett mirakel skulle inträffa och att Nolan mot alla odds skulle återhämta sig från cancern.
Ville alltid vara nära sin mamma
När Nolan var som sjukast ville han aldrig vara mer än ett par meter från sin mamma. Inte ens när hon duschade eller gick på toaletten. Då låg han ihopkrupen på badrumsmattan och väntade på att hon skulle bli klar.
En dag i februari 2017 sa de läkare och sjuksköterskor som hjälpt Nolan att det var dags att göra allt för att Nolan inte längre skulle behöva lida. De behövde inte fortsätta med behandlingarna längre och Ruth förstod att det inte var många dagar kvar.
Då sa Ruth att Nolan inte behövde kämpa längre. Han blev lättad men också oroad, han ville ju inte svika sin mamma. Då förstod Ruth att han kämpat så länge som han gjort för hennes skull.
Familjen gjorde sig redo för att åka hem och spendera de sista dagarna hemma, men när det var dags att åka sa Nolan att han lika gärna kunde stanna på sjukhuset.
Efter 36 timmar frågade Ruth om det var okej för Nolan att hon tog en dusch, det var det.
När Ruth kom tillbaka bara några minuter senare hade Nolan somnat och sov mycket djupt, hans syrenivåer hade börjat att sjunka.
Ruth lade sig bredvid sin son i sängen och visste att hon inte hade många timmar kvar med Nolan. Men som av ett mirakel vaknade Nolan och log mot sin mor samtidigt som han sa: ”Jag älskar dig mamma.”
Sen somnade Nolan in och vaknade inte mer.
Synen av mattan i badrummet kommer alltid att vara smärtsam men ändå fulla av kärlek för Ruth, för hon kommer aldrig att glömma hur Nolan brukade ligga där och vänta på henne.
Jag kan inte föreställa mig den sorg man måste känna som förälder när ens eget barn dör. Och tårarna bara forsade när jag skrev den här texten. Det är så orättvist.
Dela artikeln med dina vänner för att hedra alla änglar som har slitits ifrån oss alldeles för tidigt.