Paret planterar träd på samma plats i ödemarken: 20 år senare fascineras en hel värld av resultatet

Det var fredskämpen Nelson Mandela som sa det först. ”Det verkar alltid omöjligt, tills det är gjort”.

Omöjligt, ja. Det finns mycket här i världen som kan kännas hopplöst, själv tänker jag exempelvis på miljön. När isarna smälter, temperaturerna stiger och djur- och växtriket försvagas kan man fråga sig vilken värld våra barn och barnbarn egentligen kommer att få leva i.

Kan vi göra något? Ska vi göra något? Eller är det redan för sent – är det… omöjligt?

Det är här berättelsen om fotografen Sebastião Ribeiro Salgado tar sin början.

En gång i tiden hade det varit ett tropiskt paradis. Sebastião Ribeiro Salgado mindes familjens egendom i brasilianska Minas Gerais som en blomstrande oas av grönska, full av liv och med en skog som frodades.

Många år senare kom det därför naturligt för Sebastião att återvända till Minas Gerais, när han behövde återhämta sig efter en traumatisk jobbupplevelse där han rapporterat om folkmorden i Rwanda.

Han ville ha en paus från allt det hemska – och bestämde sig för att ta över familjens gamla ranch, som han mindes med sådan värme från barndomen.

Men i Minas Gerais möttes Sebastião av en annan tragedi. Skogen hade skövlats till grunden – endast 0,5 procent av marken täcktes nu av träd – och djurlivet hade i princip utplånats. Året var 1994, och området hade förvandlats till en ödemark.

”Marken var lika sjuk som jag var. Allt var förstört”, säger han till The Guardian.

minas gerais, botanik, Sebastião Ribeiro Salgado
Foto: Instituto Terra/Facebook

Det var en förkrossande syn, men snart fick Sebastiãos fru Lélia en idé. Tänk om de kunde plantera om hela skogen?

Det verkade omöjligt, hela dalen bestod av ett område på nästan 7 000 hektar – men paret ville ändå försöka. Något var de ju tvungna att göra, för att rädda naturen i Sebastiãos älskade hemstad.

Så de gick ut i det öde landskapet, och planterade ett träd. Sedan ett till, och ett till.

De startade miljöorganistationen Instituto Terra som skulle värna om den hållbara utvecklingen i området Valley of the River Roce, och de lyckades så småningom få området att betecknas som ett privat naturreservat där inget mer kunde skövlas.

Det tog år av möda och hundraprocentig dedikation, men sakta men säkert började det hända saker.

minas gerais, botanik, Sebastião Ribeiro Salgado
Foto: Instituto Terra/Facebook

Träden började växa. Djurlivet började återhämta sig. Ekosystemet satte fart igen, och marken började snart återgå till sin forna glans som ett tropiskt paradis.

”Insekter och fåglar och fiskar återvände, och tack vare tillväxten av alla träd återföddes även jag. Det här var det viktigaste ögonblicket”, säger Sebastião till The Guardian.

20 år senare har paret sett till att mer än 2 miljoner träd planterats. Och tack vare växtligheten, har hundratals arter av djur som en gång i tiden forcerades bort, kommit tillbaka.

Området består helt plötsligt av 293 arter träd, 172 arter fåglar, 33 arter däggdjur och 15 arter av reptiler och amfibier – många av dem som tidigare var utrotningshotade.

Och viktigast av allt, området har återigen blivit en oas av grönska.

minas gerais, botanik, Sebastião Ribeiro Salgado
Foto: Instituto Terra/Facebook

De miljontals nya träden har också haft en inverkan på det lokala klimatet.

Temperaturstigningarna har avstannat, eftersom mer koldioxid i atmosfären kunnat absorberas och förvandlas till syre.

”Kanske har vi hittat en lösning. Det finns en enda organism som kan förvandla koldioxid till syre, och det är träden. Vi måste plantera om skogen.”

Du behöver skog med inhemska träd, och vi behöver samla fröna i samma område som de planteras, eller så kommer inte ormar eller termiter. Om du planterar skog som inte hör dit, så kommer inte djuren och skogen fortsätter vara stilla”.

minas gerais, botanik, Sebastião Ribeiro Salgado
Foto: Instituto Terra/Facebook

Sebastião och Lélia var visat att det går att förändra, och att det finns hopp om miljöproblemen. Och de har gjort det med en genial lösning.

Utan träd, stiger temperaturerna. Med högre temperaturer, kan inte djur och växter leva i samma områden som de en gång i tiden anpassat sig till. Vattennivån sjunker, vilket innebär att djur och växter dör.

Men tack vare alla träd, kunde området i Minas Gerais sakta men säkert återhämta sig.

Vi kanske inte kommer kunna plantera tillräckligt med träd för att göra skillnad över hela jorden – men Sebastião och Lélia har lärt oss en viktig läxa.

Det verkar alltid omöjligt, tills det är gjort.

https://www.instagram.com/p/BxXQO75FYp1/

Varje liten handling kan göra stor skillnad, och med vilja och dedikation kan vi alla påverka vår omgivning.

Dela den makalösa historien, om du håller med.