Hon hade skjutsat sin ena son till skolan, det var dagen då alla i avgångsklassen skulle fotograferas för årsboken.
Hon blev så berörd av det hon såg att hon valde att dela med sig av händelsen på Facebook, så här skrev hon:
”Tidigare i veckan åkte vi för att ta Zeke’s årsboksfoto. På vägen dit lade jag märket till hans händer. Arbetarhänder. Händer som såg precis ut som min fars arbetsbefläckade händer och som Brandons under de första åren av vårt äktenskap.
Jag sa åt honom att han inte behövde oroa sig, de skulle ju bara ta bilder på ansiktet. Jag hade fel.
Medan vi satt och väntade på vår tur såg jag alla barnen i sina baseboll-jackor och med sina avgångsringar. Och så tittade jag på Zekes smutsiga händer.
Jag fick tårar i ögonen.
Hade jag gett honom allt som en förälder ska ge sitt barn när det växer upp? Han jobbar ute i värmen 30-40 timmar om somrarna. Han ville varken ha en avgångsring eller en baseboll-jacka. Han fick ingen ny bil.
Jag började jämföra mig med andra mammor och undrade om jag verkligen hade visat honom tillräckligt hur mycket jag älskade honom. Vi lämnade skolan och jag kände mig som en dålig mamma som inte gett vår son allt.
De senaste dagarna har jag reflekterat mycket och gråtit, på riktigt. Jag bad om ursäkt till Zeke och han bara skrattade åt mig. ’Varför är du ledsen? För att du har lärt mig att arbeta hårt för de saker jag vill ha? För att jag vet värdet av pengar? För att jag inte tycker att jag är värd allt jag vill ha?’
Och min syster påminde mig. Det viktigaste här i livet är inte materiella ting, utan relationer. Och eventuella brister i mitt föräldraskap omfattas av guds nåd.
Så mammor, om ni kämpar med att jämföra er med andra, var medveten om att gud gav er era barn för att han ville att just DU skulle bli deras mamma. Inte någon annan.
Jag är så stolt över Zeke, som har tagit med sig sin bror idag för att köpa en kanot, för pengar som han har tjänat, i en bil som han själv har lagat med sina bara händer, och med bensin som han betalat för själv.
Jag är inte riktigt redo för att Zeke ska växa upp helt, men jag tror at han är på god väg.”
Det viktigaste i livet
Istället för att vara upprörd över saker han inte fått, är Zeke glad att ha en familj som lärt honom om vad som är viktigt i livet. För det kan aldrig komma något gott ur att få allt man pekar på utan att få kämpa lite själv.
Som förälder kanske du inte kan ge dina barn allt de pekar på, men det spelar ingen roll. För det är kärleken som är det allra viktigaste och den kostar ingenting att ge.
Dela Cassandras berättelse med dina vänner på Facebook så att fler föräldrar förstår det viktigaste med att vara förälder!