Vi har alla våra bördor som vi måste bära, men de svåraste är de du ofta måste dölja det för andra.
I 14 år hade dessa föräldrar beskyllt sitt eget barn för farfars död. Huvudsakligen för att sonen inte tittade efter honom när det hände och för att han inte försöka rädda sin farfars liv.
Men pojken hade en hemlighet som få visste om. Han bar den här enorma belastningen under hela sin uppväxt tid och kommer förmodligen att fortsätta göra det under resten av sitt liv.
Men för att lätta sitt hjärta – och för att kanske stänga detta kapitel i sitt liv – beslutade 28-åringen nyligen för att dela historien på nätet, anonymt.
”Det sätt som jag berättar för historien är ganska nonchalant”, skriver han.
”Det var så länge sen att jag har haft tid att tänka på vad som hände och hur det förändrade mig”.
Bläddra ner för att läsa bekännelsen och låt oss veta vad du tycker om detta i kommentarerna.
Denna 28-åring har en hemlighet att dela, något som han inte kan ljuga om längre
Han hade inte ens sagt något till sina föräldrar
Så här skriver han:
Mina föräldrar anklagar mig för min farfars död, eftersom jag inte ”hade koll” på honom när han dog och för att jag inte ”försökte rädda honom”.
Jag var en tonåring då och min farfar hade haft många besök av vårdpersonal och varit på sjukhuset fler gånger än vad jag kan räkna. Han hade överlevt polio och många andra hemskheter. Han var trött på att leva. Men ännu tröttare var han på att vakna på sjukhus med ett andningsrör ner i halsen.
En dag kallade han på mig när han låg i sitt sovrum. Han gav mig ett papper. Han berättade för mig att det var ett juridiskt dokument som deklarerade för vårdpersonalen och sjukhuset de inte skulle försöka rädda hans liv. Han berättade för mig att han inte kunde lita på någon i familj, förutom mig.
Några dagar senare ropade han på mig igen och sa till mig att han hade problem. Jag satt med honom samtidigt som han fick en enorm hjärtinfarkt, och jag höll honom där i sängen så att han inte skulle ramla och falla ur sängen. Efter att hans ögon blivit stilla och han slutade andas, plockade jag bort honom från sängen och satte honom på golvet. Jag satt där och tittade på honom ett tag. Ungefär en timme senare, när han hade tappat all färg, ringde jag 112 för att anmäla dödsfallet.
Mina föräldrar kom hem bara några minuter efter att vårdpersonalen var på plats. Jag ringde aldrig mina föräldrar, då skulle jag ha svikit min och farfars överenskommelse.
Självklart väckte detta reaktioner och många ifrågasatte 28-åringens val.
”Jag har 3 andra syskon. De enda personer som förstod denna situation var jag själv och min farfar. Vi visste om det båda, när vi kom överens om detta. Det är roligt. Han var inte religiös. Han och jag var inte det. Men resten av familjen var. Han trodde att allt som väntade honom var tystnad. Jag bryr mig egentligen inte om vad min familj tycker, om de hatar mig. Jag visste att detta var vad farfar ville och när han väl fick en hjärtattack valde jag att inte ingripa”, skriver 28-åringen.
Vad tycker du? Gjorde denna kille det enda rätta? Dela och kommentera gärna på Facebook!
