102-åringen tror att familjen mördas i Förintelsen. 70 år senare får han ett samtal som lämnar honom mållös

Förintelsen.

Bara själva namnet framkallar en rad känslor som sträcker sig mellan rädsla och sorg till vrede och raseri.

Miljontals oskyldiga liv suddades systematiskt ut. Barn rycktes ifrån sina mödrar. Äldre män och kvinnor som borde njutit av de sista goda åren skickades till dödsläger, där de tvingades till hårt arbete eller mördades. Sårbara människor blev utsatta för ohyggliga experiment, människor med ”fel” åsikt eller läggning torterades och dödades.

Förintelsen.

En mörk skamfläck i världshistorien.

År 1939 bodde den 24-årige Eliahu Pietruszka med sin familj i Warszawa, Polen.

När andra världskriget utbröt och nazisterna invaderade Polen flydde Eliahu till Sovjetunionen.Han lämnade sina föräldrar och 9 år yngre tvillingbröder Volf och Zelig, bakom sig.

Resten av hans familj deporterades från gettot i Warszawa till nazisternas dödsläger. Eliahu trodde att alla hade mördats i gaskamrarna.

Övertygad om det värsta

Men mitt under brinnande krig fick Eliahu ett meddelande från ena brodern, Volf. Han hade lyckats fly från koncentrationslägret!

Bröderna hade ytterligare lite kontakt, men snart skulle tragedin slå till med full kraft igen. Volf skickades av ryssarna till ett sibiriskt arbetsläger. Eliahu trodde att det var slutet för hans bror.

”Jag var helt övertygad om att han inte levde längre”, säger Eliahu.

Eliahu, som bosatt sig och gift sig i Ryssland, insåg att hela hans familj hade blivit utplånad. År 1949 flyttade han till Israel för att starta ett nytt liv. Han tänkte ofta på familjen som han hade lämnat och hans hjärta hade lämnats med ett öppet sår – hur kunde världen vara så full av ondska?

Decennierna passerade. Men så skedde ett mirakel.

För några veckor sedan fick Eliahus sonson, Shakhar Smorodinsky, ett mail från en kusin i Kanada som jobbat med sitt släktträd. Hon hade tittat på Yad Vashems hemsida, en databas med sidor av vittnesmål från några av de 6 miljoner judiska offren under Förintelsen.

Upptäcktes av en slump

Kusinen upptäckte snart något fantastiskt: I databasen fanns vittnesmål från Volf, daterat 2005.

Det visade sig att brodern överlevde det sovjetiska arbetsläget och sedan bosatt sig i Magnitogorsk, en industristad vid Uralbergen. Han jobbade som byggarbetare hela livet och fick ett barn – en son som heter Alexandre.

Shakhar lyckades kontakta Alexandre. Han var lika chockad när det gick upp för honom att han hade släktingar som han aldrig visste om. Han gick med på att resa till Israel för att träffa sin farbror .

Mötet blev känslomässigt för alla inblandade. Eliahu och Alexanders höll hårt i varandra, samtidigt som tårar strömmade nerför deras ansikten.

”Jag har väntat på dig 70 år, för att få se dig. 70 år!”, säger Eliahu till Alexander, med tårfyllda ögon.
Mötet fick Eliahu att minnas tillbaka,

”Du är en kopia av din pappa”, berättade Eliahu för sin brorson.

”Det är ett mirakel. Jag trodde aldrig att det skulle hända”, fortsatte Alexandre medan han satt med Eliahu.

Tyvärr gick Volf bort i 2011, 88 år gammal. Han visste aldrig att hans bror levde. Även om Eliahu är ledsen över att han aldrig fick se sin bror igen, gläds han åt över det arv som han lämnade bakom sig.

”Det gör mig så glad att min bror lämnade något efter sig, och det är hans son”, säger sade Eliahu och fortsätter:

Titta gärna på det känslomässiga mötet här under:

Eliahu och Aleksandr kände inte till varandras existens för några veckor sedan, men deras nya band är livslångt och obrytbart.

Dela gärna vidare deras möte om du också blev rörd av detta och om du vill skicka en påminnelse om varför vi aldrig får glömma nazisternas illdåd!