I sommar är det 27 år sedan prinsessan Diana gick bort i en tragisk bilolycka som chockerade hela världen.
Efter att hon dog fick sonen Harry ta emot en väldigt speciell gåva.
Det var den 31 augusti 1997 som världen möttes av det fruktansvärda beskedet om att prinsessan Diana av Wales omkommit i en bilolycka.
Olyckan inträffade strax efter midnatt natten till den 31 augusti. Bilen som Diana befann sig i färdades genom Pont du L’Alma-tunneln i Paris och jagades av flera paparazzi-fotografer.
Plötsligt körde bilen in i ena tunnelväggen vilket fick bilen att tappa kontroll och de frontalkrockade med en pelare i tunneln. Ingen i bilen utöver en livvakt överlevde olyckan. Diana dödförklarades senare på morgonen.
Efter sig lämnade Diana en hel värld i sorg. De absolut närmast sörjande var förstås barnen, William och Harry. William var 15 år vid tillfället och Harry var 12 år.
Harry minns tiden efteråt
I sin omtalade självbiografi ”Den andre” har Harry avslöjat flera hemligheter om sin familj, både smickrande men mest osmickrande saker.
Harry berättar dock också om sin kärlek för sin saknade mamma i boken. Och han minns tillbaka till hur det var första tiden efter att han förlorade henne.
”Hur var det möjligt att jag kunde se henne, lika klart som svanen som simmade mot mig på den indigofärgade sjön? Hur kunde jag höra hennes skratt, lika högt som sångfåglarna i de kala träden – stilla? Det var så mycket jag inte mindes, eftersom jag var så ung när hon dog, men det största miraklet var allt det jag gjorde”, skriver Harry i boken.
Harrys gåva efter Dianas död
Harry minns också den speciella gåva som han fick av sin faster Sarah Ferguson kort efter att Diana dött.
Han beskriver att han fick en blå ask av henne. När han frågade vad som fanns där i så fick han till svar att det var två lockar av mamma Dianas hår.
”Faster Sarah förklarade att hon i Paris hade klippt bort två hårlockar från mammas huvud”, skriver Harry.
Det måste verkligen ha varit en fruktansvärt traumatisk upplevelse att förlora sin mamma på det där viset, och så tidigt i livet…