Ibland ramlar du över en historia eller en person som omedelbart ger dig nytt hopp om mänskligheten.
Det här är just en sådan typ av historia.
Det var en helt vanlig dag som en kvinna, Lisa Lemming Jackson, från amerikanska Georgia var ute och handlade i den lokala mataffären. Hon stötte då på en man – som verkade vara i stort behov av hjälp.
Ögonblick av medlidande, som det mellan Lisa och mannen i behov av hjälp, och sedan personalen, är för mig det tydligaste beviset på att ”mänskligheten fortfarande bryr sig om varandra”.
Allt utspelade sig en dag i början av augusti, när Lisa Lemming Jackson var ute och handlade på sin lokala mataffär i Georgia, USA.
När Lisa gick runt och plockade från hyllorna, fick hon plötsligt ögonkontakt med en äldre man. Han hade en plågad blick och såg verkligen ut att behöva lite hjälp.
När hon tittade närmare, insåg hon att något inte stod rätt till.
Och hennes magkänsla var rätt – läs Lisas ord om händelsen nedan:
Just spent 2 hrs with a elderly man at Kroger. It started with me just smiling at him , making eye contact …. As I…
Posted by Lisa Lemming Jackson on Friday, August 5, 2016
”Har precis tillbringat runt 2 timmar med en äldre herre på snabbköpet. Det började bara med att jag log mot honom, vi fick ögonkontakt…
När jag gick förbi honom såg det ut som att han behövde något. Jag gick tillbaka och frågade om jag kunde hjälpa honom. Hans ögon fylldes med tårar och han sa:
’Jag har koloncancer (tjock- och ändtarmscancer) och det har skett en riktigt hemsk olycka.. Om jag ställer mig upp från vagnen kommer alla få veta… Vad ska jag göra?’
Synen av hans förlorade värdighet lämnade mig med en klump i halsen.
Jag såg till att personalen snabbt hämtade papper och kalsonger. De tog diskret med honom till personaltoaletten där han fick nya kläder.”
”Han grät och bad om ursäkt.
Han sa att han var tvungen att skynda sig eftersom hans fru var ensam. När vi gick till kassan upptäckte vi att alla hans varor var packade och på något sätt betalade.
Han grät ännu mer.”
”Han berättade att han varit med i både Vietnam- och Koreakriget och att han älskade sitt land, men fram till idag trodde han att hans land glömt bort honom.
Vi grät och jag delade mina egna bekymmer och rädslor med honom… Han gav mig några goda råd och uppmuntrade mig att tro att mänskligheten kanske trots allt fortfarande bryr sig om varandra.
Idag fick jag ett bevis på det.
Tack Elmer, tack Kroger och tack Gud för lektionen och påminnelsen jag fick i dag.”
Jag tycker att den här kvinnan är ett utmärkt bevis på hur små gester kan ha stor inverkan.
DELA den här historien om du håller med!
