Att växa upp i ett tryggt och kärleksfullt hem är långt ifrån en självklarhet för många barn. De barn som inte gör det har ofta bara en önskan, och de är att känna sig älskade någonstans. Det är just det synsättet som fått Kevin och Dominique Gill att ta emot fosterbarn i sitt hem.
Men när de tog emot en 10-årig pojke som ingen ville ha förändrades allt i deras liv.
Det var 2018 som Dominique och Kevin Gill tackade ja till att vara fosterföräldrar åt en föräldralös pojke vid namn Andrew, som var tio år gammal.
Var introvert och aggressiv
Andrew hade ingen kontakt med sina biologiska föräldrar, och under hela sin uppväxt hade han hoppat mellan tillfälliga bostäder som socialtjänsten fixat åt honom. Att inte ha en trygg plats eller något att kalla “sitt hem”, hade gjort tioåringen introvert då hade inte ville öppna sig för någon.
Flera som träffade pojken fick intrycket av att han var känslokall.
Andrew beskrevs av socialtjänsten som “stökig”, då han lätt kunde bli arg.
Detta såg flera som en anledning att inte ta sig an pojken, men Dominique och Kevin hade som mål att få ordning på pojken. De har alltid trott att trygghet och kärlek gör barn till bra människor.
Andrew flyttade tillfälligt in som fosterbarn hos paret i deras villa i Nashville, Tennessee. Där skulle han bo tills socialtjänsten hittade en familj som kunde tänka sig att adoptera honom.
Det var dock lättare sagt än gjort, då ingen vill ha Andrew, och fosterfamilj bara var en tillfällig lösning. Precis som alla andra gånger.
”Han ville inte prata”
För WBIR Channel 10 berättar Kevin och Dominique att Andrew drog sig undan och undvek social kontakt den första tiden. Han ville bara sitta på sitt rum och spela dator. Han var ofta arg och hade nära till vredesutbrott.
”Under sin första vecka hos oss satt han i sitt rum med dörren stängd och tittade på gamla foton. Han ville inte prata”, berättade Andrews fosterföräldrar i sin intervju.
Veckor gick och Dominique och Kevin och deras barn hade det svårt med den struliga Andrew, som inte tydde sig till någon. Men det sympatiska paret vägrade ge upp. Även om Andrew var arg så skulle de bemöta honom med kärlek.
Började se stora förändringar
Så småningom verkade det gå in hos Andrew, som mjuknade.
Fosterparets biologiska son kände från början ingen samhörighet alls med Andrew, men precis som hans föräldrar anser så tycker även han att alla förtjänar en chans.
Det visade sig snart att pojkarna hade mycket gemensamt, och när Andrew förstod att den här familjen ville honom väl så tog han ner skölden.
Pojkarna började leka som om de var bästa vänner, och parets biologiska son blomstrade även han.
Ingen ville adoptera pojken
Efter en ansåg socialen att Andrew var redo att flytta in hos en adoptivfamilj.
”Vår inställning var att vi skulle hjälpa honom tills han hittade sitt permanenta hem”, förklarar Dominique.
Andrew, som för första gången i sitt liv funnit trygghet på en plats, skulle göra sig redo för att flytta än en gång.
”Men efter att den andra adoptionen inte blev av så insåg jag att Gud satte Andrew i våra liv av en anledning. Gud såg till att adoptionen inte fungerade, så att han kunde komma tillbaka till oss”, berättar Dominique.
Paret bestämde sig för att de skulle fråga Andrew om han ville bli en del av deras familj, och svaret blev ett rungande ‘ja’.
Hör familjen berätta om pojken som förändrade deras liv i inslaget nedan.
