Fotograf ser änkling sitta vid sin frus kista – när hon hör gamla mannens ord reser sig håret på armarna

Under en livstid hinner man träffa många att tycka om, äkta kärlek som varar däremot, den är unik. Just därför är det många äldre som lämnas tomma och förkrossade när deras partner avlider. Har man lovat varann att älska i nöd och lust så ska man hålla det, det gjorde åtminstone den här mannen. Hans kärlek till sin fru var till och med så stark att den fångades på bild. 

En enda bild från ett verkligt ögonblick var vad fotografen April Yurcevic Shepperd behövde för att beröra tusentals människor i flera länder. Bilden som fick sådan genomslagskraft föreställer en gammal man som tar farväl av sin hustru, efter att ha levt tillsammans i 59 år.

Fotografen April såg den gamla mannen sitta lutad över sin hustrus kista när alla lämnat rummet. Han satt där i timtal och pratade med henne, trots att hon inte kunde svara. 

Fotografen påverkades starkt

Såhär skriver fotografen April Yurcevic Shepperd på Facebook:

”I dag bevittnade jag en berättelse om kärlek. Inte den typ av kärlek som delas av unga personer som är halvfulla av passion och sprängfyllda av hormoner. Inte den typ av dimmig kärlek som upplevs av nyförlovade, som är fängslade av idén om fullkomlig hängivenhet och att leva lyckliga i alla sina dagar.

I den värld vi lever i, när löften bryts lika snabbt som slaget av en klubba, så såg jag i dag en sällsynthet, en diamant i enastående design. I dag såg jag en man, en trasig man, som stod vakandes över sin allra käraste ägodel. Han var kärlek personifierad”, skriver April.

Han fortsätter:

“När han gick in i rummet var stegen tunga, men hans beslutsamhet var oförskräckt. Hans ögon var fixerade mot destinationen längst fram i rummet. En stålgrå kista stod under de upplysta lamporna.

Pratade med hustruns kista

Halva kistlocket var öppet; den stänga delen rymde ett stänk av levande blommor i alla möjliga former och färger, prydda av sidenband med ord som ”fru” och ”mamma”.

Vid sitt närmande, och utan någon paus, lutade han sig ned och kysste hennes målade läppar. Hans svaga kropp kämpade för att hålla sig upprätt.

”Jag vet att du inte kan höra mig…”

Så milt och mjukt kom hans ord till henne. Säkert hade dessa ord sagts otaliga gånger, men den här gången var de insvepta i evigheten.

”Jag vet att du inte kan höra mig”, viskade han. ”Men jag älskar dig”. Och så föll det en tår.

Familjebesök var inte schemalagda förrän ytterligare någon timme framåt eller så, men han hade kommit dit tidigt. Han ville inte slösa bort de här sista timmarna. I över 60 år hade hon funnits vid hans sida, men det var fortfarande inte tillräckligt. Inte ens i närheten.

Så han drog fram en stol, och där satt de. Med käppen på sin högra sida och hans avlidna fru till vänster satt han vid kistans sida i nästan en timme. Han smekte hennes armar och klappade hennes händer. Det var som om han tröstade henne, men sanningen var att han tröstade sig själv.

Fotografens starka ord

Den här mannen, den här hängivna mannen, hade visat mer nåd i sitt sorgearbete än andra gör många gånger. Jag stod där i vördnad, såg trohet med egna ögon. Aldrig hade jag sett en man så nedbruten, rånad på sin lycka av dödens förbannelse. Jag undrade när jag iakttog honom, vad han skulle göra i morgon och dagen efter det? I dag var den enkla delen.

Denna dag fanns hon fortfarande där, liggandes bredvid honom, tillgänglig för att bli rörd eller sedd eller kysst. I morgon, efter att hon sänkts ner i jorden och han återvänt till deras hem, vad händer då?

Hennes saker kommer fortfarande vara kvar – hennes lukt, nedklottrade handlingslistor, hennes favoritstol, rester i kylskåpet, deras säng. Deras säng. Hur kan någon sova igen, efter att ha legat bredvid sin bästa vän i 59 år? Jag kan inte föreställa mig att man någonsin kan sova igen”, skriver han.

Trots att fotografen April sett mycket i sitt yrke har han aldrig blivit så berörd som han blev just då. Bara att bevittna den fina stunden gjorde honom alldeles svag.

“I dag bevittnade jag en berättelse om kärlek. Och jag kommer att bevittna det igen i morgon, när historien får sitt slut, och scenen är tom, och ljusen släcks.För Bobby, och allt som han är”, avslutade fotografen sitt inlägg, som sedan blev viralt på nätet.

 

Läs mer om...