Det finns många utmaningar som världen står inför just nu.
Många människor kämpar och det är viktigare än någonsin att vi tar tillfället i akt att hjälpa varandra.
Som en kvinna, som kände en röst i huvudet som sa åt henne att hjälpa en främling när de stod vid kassan.
En kvinna vid namn Sara Fleming driver en blogg som heter ”Pacis in the Gutter”, där hon delar med sig av trosberättelser.
”Jag är en Jesus-tjej. Jag älskar att skriva, står det i hennes beskrivning. ”Jag älskar också berättelser. Särskilt sanna berättelser om hur Gud hjälper att läka trasiga saker”.
Men för en tid sedan fick hon själv vara med om ett oförglömligt ögonblick.
I november 2020, ungefär två veckor före Thanksgiving, var Sara i mataffären vid 22-tiden och hamnade bakom en man som stod i kö till kassan.
Mannen försökte betala för sina matvaror, men hans kort nekades hela tiden.
Kortet nekades gång på gång
Han fortsatte att lägga tillbaka matvaror för att sänka summan, men när han fortsatte att försöka betala igen, stod det fortsatt: ”medges ej”.
Det är en pinsam situation för alla att vara i, och för att göra saken värre hade han två av sina barn med sig, som var synligt generade av allt.
Sara såg hur han kämpade och hon visste vad hon behövde göra.
Hon var den som skulle komma till hans undsättning.
”Kassörskan lade burkar med tonfisk, lådor med pasta, bananer och äpplen under disken”, skrev hon och sa att mannen redan köpt det mest nödvändiga.
”Jag undrade om han var en ensamstående pappa. Avsaknaden av en ring på hans finger fick mig att misstänka det”.
”Jag såg när mannen framför mig bad kassörskan att lägga saker åt sidan. Om och om igen. Han fortsatte att dra sitt kort. Men det nekades gång på gång”.
Plötsliga beslutet
Plötsligt började en röst i hennes huvud säga till henne att göra något och betala för främlingens matvaror.
Medan notan var 94 dollar (motsvarande cirka 800 svenska kronor) sa Sara till mannen att hon skulle stå för notan.
”Det fanns ingen annan bakom oss i just vår kö, och jag såg den här mannen sakta vända sig om och han tappade hakan,” mindes Sara.
Hon insisterade till och med på att köpa sakerna han hade lagt tillbaka.
Mannen blev mållös och började gråta. Han tackade henne och berättade att han var en ensamstående pappa som kämpade för att klara sig.
”Jag vet inte hur jag ska tacka dig. Jag är en ensamstående pappa. Det är så svårt”, sa han till Sara.
”Jag gav honom en kram. Hans son och dotter ville krama mig också”, skrev Sara. ”När jag kom till min bil rann tårar nerför mina kinder”.
Sedan, månader senare, fick Sara ett tecken som fick henne att inse att allt var av en anledning.
I februari var Sara i kyrkan och tittade av en häpnadsväckande slump till vänster om henne och såg mannen och hans två barn. Hon insåg att de gick till samma kyrka.
”Jag har aldrig ens berättat för honom var jag gick i kyrkan,” skrev hon. ”Jag lydde bara Gud. Samma röst som tog med sig den här pappan och hans familj till min kyrka den söndagen.”
I tider som dessa borde vi försöka hjälpa andra när vi kan – man vet aldrig hur mycket man verkligen kan förändra.
Dela denna inspirerande berättelse!
