Endast 13 år gammal skrämde Linda Blair slag på tittarna med sin trovärdiga skildring av den demonbesatta Regan MacNeil i den mardrömsframkallande filmen Exorcisten.
Trots att filmen var full av kontroverser så blev den också hyllad till skyarna av kritikerna.
Men uppståndelsen var inte enbart positiv för Linda Blair. I stället blev hon allt mer förvirrad och bestämde sig så småningom för att lämna rampljuset.
Filmen The Exorcist, regisserad av William Friedkin, är filmatiseringen av William Peter Blattys bästsäljande roman med samma namn, en berättelse som inspirerades av en verklig exorcism 1949.
The Exorcist släpptes 1973 och är en skräckfilm som berättar historien om 12-åriga Regan MacNeil vars ovanligt oberäkneliga och våldsamma beteende väcker oro.
Hennes mamma, spelad av Ellen Burnstyn, söker vård för dottern och när det misslyckas vänder hon sig till fader Damien Karras, spelad av Jason Miller, en jesuitpräst som bekräftar att Regan är besatt av en ond ande.
För att befria Regan från demonernas grepp, vädjar Karras till den katolska kyrkan att utföra en exorcism.
Trots det kontroversiella innehållet i filmen var The Exorcist slog den publikrekord och fick flera utmärkelser – bland annat Oscars för bästa ljud och bästa manus, tillsammans med fyra Golden Globe Awards.
Artikeln fortsätter under videon.
Blairs första filmroll
Det var den första stora filmrollen för Blair, vars häftiga prestation fick henne att bli superstjärna över en natt.
Blair började sin karriär som barnmodell och dök upp i tryckta annonser och TV-reklamer som Ivory Soap, Welch’s Grape Jelly och Carefree Gum.
Men som tonåring övervägde Blair att ge upp livet i rampljuset, detta då hon hade en dröm om att jobba med djur.
Men hon kunde inte motstå en huvudroll i Exorcisten När det var dags för provfilmning visade det sig att hon var den perfekta kandidaten och Friedkin valde henne framför tusentals sökande, trots att hon räknades som en nykomling.
Även om det var hennes första stora roll, blev Blair aldrig omhuldad. I stället förväntades hon, precis som alla andra skådespelare i produktionen, utföra fysiskt krävande uppgifter som var obekväma och ofta farliga.
Då filmen är inspelad på 70-talet så fanns inga specialeffekter som styrdes av teknik, i stället tvingades skådespelarna själva utföra krävande delar, något som gjorde att de föll offer för skador och sjukdomar.
Ett exempel på det är när en besatt far Karras ramlar ner för en trappa i filmen. I den scenen är det en stuntman som kastar sig ner för 97 trappsteg.
Blair behövde aldrig kasta sig ut för några trappor men rummet där hon låg fastspänd i sängen var däremot 30 grader kallt och medan andra var påpälsade från topp till tå så bar hon bara ett nattlinne.
Ilskan i bestättningen
Flera i produktionen ska har varit förbannade över vilka risker som togs under inspelningen och gjorde en lista över flera tragedier som faktiskt ägde rum när filmen spelades in.
I boken ”The Fear of God: 25 Years of The Exorcist” sa specialeffektinnovatören Marcel Vercoutere – mannen som fick Blairs huvud att snurra – att han kände på sig att något farligt hade kunnat hända.
”Det fanns definitivt en känsla av att det (något dåligt) kunde hända. Jag kände att jag lekte med något jag inte borde leka med.”
En av de mest bisarra incidenterna var när en fågel flög in i en ljuslykta och utlöste en massiv eld, som brände ner hela uppsättningen där Regans exorcism skulle äga rum. Produktionen stoppades i sex veckor medan kulisserna byggdes om.
Dagen före branden bad Friedkin den tekniska rådgivaren Thomas Bermingham – en jesuitpräst som vägledde Blatty i hans bok – att exorciera uppsättningen. Men Enligt honom så fanns det inte tillräckligt med bevis för att utföra en verklig exorcism, han välsignade istället hela produktionsstyrkan.
Flera tragedier fortsatte att drabba produktionen.
Jack MacGowran, som spelade Regans första offer Burke Dennings i filmen, dog efter att ha fått influensa. Vasiliki Maliaros, skådespelerskan som spelar pappa Karras mamma, dog också innan filmen släpptes. Det som verkligen är nämnvärt är att båda deras karaktärer dör i Exorcisten. Andra skådespelare förlorade familj, inklusive Blair, vars farfar dog under produktionen. Sammanlagt nio personer relaterade till produktionen dog under tillverkningen av filmen.
Blair var för ung för att koppla filmen till något som ägt rum i verkligheten.
”Exorcisten var ett fiktionsverk. Jag insåg inte då att det handlade om någonting i verkligheten.”
Men medan filmen var fiktiv för Blair, var de religiösa temat mycket verkligt för vissa tittare, och Blair blev måltavla för människor som hävdade att filmen var ansvarig för religiösa kriser.
Artikeln fortsätter under videon:
Mottog dödshot
Hon anklagades till och med för att glorifiera Satan och fick ta emot flera dödshot.
Att prata med pressen var också skrämmande för 14-åringen, som under presskonferenser pepprades av frågor från nyfikna journalister som letade efter hennes perspektiv på filmenn.
”Mängden press som lades på mig var inte något jag var beredd på. Speciellt all press som media satte på mig. De trodde att jag hade alla svar om tro och katolicism. … Det var förmodligen det hemskaste man kunde föreställa sig”
Hennes roll som Regan, som hon gjorde om i Exorcist II: The Heretic 1977, fortsatte att förfölja Blair, som hade svårt att hitta roller som inte presenterade henne som en hjälplös, olycklig tjej.
Hon dök upp i TV-dramat Born Innocent från 1974 som en ung flicka som flydde från sin missbrukande familj och ett år senare som huvudrollen i Portrait of a Teenage Alcoholic.
Fast besluten att förändra branschens uppfattningar dök hon upp naken i oktobernumret av Oui magazine, ett drag som slog tillbaka på hennes karriär.
Till slut bestämde hon sig för att satsa på sin barndomsdröm och startade Linda Blair Worldheart Foundation, en ideell organisation dedikerad till att rädda och rehabilitera misshandlade och försummade djur.
Trots hennes aktivistiska arbete och förespråkande för djur kastar rollen hon spelade för fem decennier sedan fortfarande en mörk skugga över hennes liv.
”Vad som ibland är väldigt nedslående är oförmågan (av media) att titta på vad jag försöker göra … jag är ledsen, men jag är inte arg på dem”, sade Blair till The Sydney Morning Herald.
