Bernie och Diane Lierow har fem söner och de drömde alltid om att bilda en stor familj.
Men allt eftersom deras barn växte upp och lämnade hemmet, insåg paret att de hade mer kärlek att ge.
De började prata om att adoptera en dotter den här gången.
Det tog inte lång tid för paret att bestämma sig. Snart började de engagera sig i en lokal adoptionsorganisation. En dag fick potentiella adoptionsfamiljer träffa barn som behövde nya föräldrar.
Diane såg flera barn på den där träffen, men hon kunde inte skaka av sig ett svartvitt foto av en flicka, som inte var där. Hon drogs till henne, Diane stod länge framför det där korniga fotot uppe på anslagstavlan. Hon ville vet mer om den där flickan.
”Jag kände bara att jag drogs till henne, det var något med hennes ansikte och hennes uttryck”, säger Diane.
Paret frågade efter barnet, men adoptionsbyrån varnade dem.
Allt de sa var bara ”henne vill ni absolut inte ha”, minns pappa Bernie.
Men paret gav sig inte, eftersom de verkligen kände att de ville veta mer.
”Till slut sa en av damerna till min fru; ’det är något fel med henne, den tjejen bör inte adopteras’”, säger Bernie.
Paret var dock inte redo att ge upp så lät, så de bad om mer information. De grävde i hennes bakgrund och genom samtal med handläggare, som berättade en skakande berättelse, kom Bernie och Diane i kontakt med polisen.
Blev känd som ”Flickan i fönstret”
De upptäckte att den lilla flickan hade växt under fruktansvärda förhållanden.
Danielle Crockett var känd för många som ”flickan i fönstret”.
År 2005 hade polisen fått ett samtal från en orolig granne. Grannen påstod att det var något konstigt och hemskt som hände i ett närliggande hus.
Grannen visste visserligen att en kvinna bodde där med sin pojkvän och deras två äldre söner, men hon hade aldrig sett några tecken på ett litet barn. Men en dag såg vittnen ett magert litet ansikte, stirrandes ut genom fönstret.
Grannen glömde aldrig de ihåliga ögonen och det insjunkna ansiktet. Hon rapporterade det hela till myndigheterna.
Polisen kom till platsen, tillsammans med utredaren Mark Holste och hans partner. Vad de fann skulle jaga dem under en lång tid framöver.
Efter att ha brutit sig in genom en av rutorna, kom han snubblandes tillbaka ut och kräktes.
Poliserna grät öppet när de insåg vad som hänt.
”Det var en av de värsta exemplen på vanvård som de hade sett”, berättar Mark Holste, som jobbar med att utreda fall av barnmisshandel.
Hela huset var täckt av avföring och kackerlackor.
”Det knastrade bokstavligen under fötterna när du gick in, det fanns tiotusentals”.
En storväxt kvinna krävde att få veta varför polisen var här. Hennes två unga söner satt smutsiga i vardagsrummet.
Holste tog sig längre in i huset och såg att det faktiskt fanns en liten flicka instängd där.
På baksidan av huset, i ett rum med storleken av garderob, på en skitig madrass, i en hög med blöjor – där låg ett litet desorienterat barn.
Var som ett vandrande spöke
År av försummelse och fruktansvärda levnadsförhållanden hade tärt på den lilla flickan, som senare bedömdes vara 6 år gammal. Hon vägde 20 kilo när Mark Holste hittade henne.
Danielle kunde inte tala och inte äta fast föda; hon var täckt av löss och loppor. Hon vägde nära ingenting när Mark plockade upp henne och gick ut ur huset.
”Mamman sa bara; ’Jag gör mitt bästa’, berättadar Holste för Tampa Bay Times.
”Jag skrek till henne: Ditt ’bästa’ är helt jävla värdelöst!”
Den skrämmande upptäckten chockade hela USA och Florida-tidningen Tampa Bay Times vann Pultizer-priset för sin granskning av fallet, 2009.
Även om ”Flickan i fönstret” inte led av några andra fysiska och eller neurologiska störningar, var hon flera år bakom i den mentala utvecklingen. Danielle var som ett vandrande spöke under en lång tid efter hennes räddning.
Cirka 85 procent av hjärnan utvecklas inom de första fem levnadsåren, förklarar psykologen Kathleen Armstrong, som undersökte Danielle.
Flickan visade sig vara på en bebis nivå mentalt, trots att hon snart skulle fylla 7 år.
Läkare kallade hennes tillstånd ”miljöautism”, eftersom hon hade berövats mänsklig kontakt under så lång tid, hon hade helt enkelt ”dragits in i sig själv” och aldrig lärt sig att samarbeta med människor, eller att lyssna.
”Detta barns historia krossade mitt hjärta”, säger domaren Martha Cook, som övervakade utredningen och förhören med Danielle.
Hennes biologiska mor förlorade föräldrarättigheter omedelbart, och Danielle tillbringade sex veckor med att återhämta sig på ett sjukhus, innan hon blev utskriven.
Därefter placerades hon i olika fosterhem, medan myndigheterna funderade på vad man ska göra med henne.
Danielle hade dock väldigt svårt att anpassa sig till sitt nya liv. Och vem kan klandra henne?
Hennes beteende var oberäkneligt, särskilt när det kom till mat. Efter att ha svultit i flera år, åt hon upp all mat så fort hon såg något som stod framme. Hon hets-åt till den grad att hon blev sjuk. Hon hade kraftiga utbrott varje dag, men gömde sig ofta undan i ett hörn. Hon visste inte hur man skulle vara nära människor.
Ett och ett halvt år senare undrade hennes handläggaren om hon inte skulle försöka hitta ett permanent hem åt Danielle.
Men det verkade omöjligt, varför skulle någon anta denna tjej?
När Bernie och Diane Lierows läste allt detta i rapporterna blev de ”förkrossade.”
”Det fick mig att gråta, bara för att läsa hur hon hade behandlats och de villkor som hon levde under”, säger Diane.
Men de kände ändå som att det var menat att Danielle skulle bli en del av deras familj. De började att besöka henne.
”Varje gång vi kom, kunde hon göra något nytt som hon inte hade gjort förut”, kommer Diane ihåg.
Under deras första möte fick Danielle ögonkontakt med Bernie. Det kändes som att de såg varandra.
”Det var bara väldigt fint”, säger Diane.
”Det gick att nå fram till henne, men det skulle inte bli lätt, det är ett som är säkert”, säger Diane.
Bernie kände på samma sätt. Efter mötet Danielle hade han en dröm, och det kändes som om den höll på att bli verklig. Det var som ett tecken: ”okej, jag ska ta hand om henne.”
Men det som sagt ingen dans på rosor när Danielle skulle flytta in hos paret.
”Vi visste inte om hon någonsin skulle kunna äta med en gaffel och en sked”, säger Diane.
”Du börjar tänka: Jag vet inte hur långt det här barnet kommer att utvecklas.”
Danielle kunde ha vredesutbrott sju eller åtta gånger om dagen och hatade att gå ut. Hon skrek så det värkte i hennes lungor och kastade sig på golvet, berättade adoptivföräldrarna i en intervju 2009.
Maten var också fortfarande ett känsligt område för Danielle, och hon kunde äta tills hon kräktes, eftersom hon ännu inte lärt sig att kontrollera ätandet.
Ändå älskade Diane och Bernie, precis som sin biologiska barn.
Och med stor uthållighet och kärlek, började Danielle började göra framsteg!
Hon lärde sig att gå på toaletten själv, och började klara många uppgifter själv.
Saker som verkar triviala, att borsta tänderna eller tvätta händerna, var monumentala steg för Danielle att ta, men hon gjorde det med Lierows-familjens stöd och uppmuntran.
”Hon har redan nått långt utöver alla de förväntningar som specialisterna hade för henne vid den tidpunkt då hon hittades,” berättade Diane för CBN 2012.
”Små steg är stora steg för någon som aldrig lärt sig,” förklarade Bernie 2014.
”Hon har lärt sig att göra saker som vi trodde aldrig att hon skulle kunna göra.”
Talet är fortfarande ett svårt område för Danielle, men hon brukar välkomna Bernie ibland med ett ”Hej pappa”, och har till och med sagt ”jag älskar dig” till sina föräldrar.
Efter att ha drabbats av den fruktansvärda behandling från hennes biologiska mor är Danielle extra försiktig gentemot kvinnor och mammor. Det har tagit lång tid för henne att lära sig att umgås med andra, men det ”blir bättre”.
”Hon är fortfarande aggressiv kring maten”, berättade Bernie för berättade OWN 2014.
Så de måste vara noga med att inte låta henne äta sig sjuk.
Men efter alla Danielles framsteg, ser familjen ljust på framtiden och har nu högre förhoppningar.
”Om hon kunde vara en del av samhället skulle det vara ett stort plus.”
Titta på en intervju med Bernie och Diane nedan:
[arve url=”https://youtu.be/1Xua7i4nzpc” /]
Och se en inblick i Danielles vardag i videon nedan:
[arve url=”https://www.youtube.com/watch?v=P_IBGS1FQw4″ /]
Även om denna historia började tragiskt, så ser framtiden ljusare ut – mycket tack vare godhjärtade människor som Bernie och Diane Lierow!
Jag önskar Danielle all lycka till, hon har redan tagit stora steg och jag tror på henne!
Dela gärna vidare denna berättelse om du också vill hylla två föräldrar som visar vad äkta kärlek, sammanhållning och medmänsklighet handlar om!
