Tweet about this on Twitter Pin on Pinterest Share on Facebook

Barnbarnet ställer 1 fråga om livet – men han var inte beredd på mormors briljanta svar

Jag läste nyligen om ett barnbarn som var hemma hos mormor en kväll.

De satt i soffan i vardagsrummet, pratade med varandra och plötsligt ställde han frågor om datorer. Vad hade mormor för dator när hon var liten?

Jag vet inte om just denna konversation har hänt i verkligheten, det är troligen en helt fiktiv historia, men det som påstods vara mormors svar är ändå någonting som jag tycker vi alla kan lära oss något av. Många känner nog också igen sig?

Mormorn svarade: ”Ja du… Låt mig fundera i någon minut”.

Sedan fortsatte hon:

”Jag föddes innan vi hade

  • Tv:n.
  • Penicillinet.
  • Djupfryst mat i butik.
  • Kopieringsmaskiner.
  • Kontaktlinser.
  • Piller.
  • Frisbee.

Vi hade heller inga

  • Kreditkort.
  • Laser eller
  • kulspetspennor.

Forskarna och uppfinnarna hade heller ännu inte hunnit uppfinna:

  • Strumpbyxor.
  • Air condition.
  • Torktumlare.
  • Diskmaskiner.
  • Vi hade ännu inte varit på månen.
  • Vi var tvungna att hänga ut kläderna så att de kunde få torka ute i det fria.

”Din morfar och jag gifte oss, sen flyttade vi ihop. Ända tills jag fyllde 25 år så kallade jag alla män som var äldre än mig för ”herrn”. Sen så använde jag ”herr” när jag tilltalade poliser eller andra män med titlar. Det här var en tid innan vi hade självklara och bra saker som finns i dag, såsom rättigheter för HBTQ-personer, dagis, internetdejting eller gruppterapi. Då styrde vi våra liv efter de tio budorden, gott omdöme och folkvett. Våra föräldrar lärde oss att skilja på rätt och fel och ta ansvar för våra handlingar”.

Barnbarnet tittade storögt på sin mormor.

Hon fortsatte sin historia:

”Att tjäna sitt land – på ett eller annat sätt – var en ära. Ett privilegium! Att leva och bo på en plats hade ett stort värde, men med det följde också stort ansvar. Vi satte stort värde på våra relationer. Vi var många kusiner som samlades för att umgås, och vi var med våra familjer på kvällar och helger. Vi hade aldrig hört talas om saker som fm-radio, cd-skivor, yoghurt eller att pojkar kunde ha örhängen. På radion spelades bara storband. Jag kommer ihåg hur folk lyssnade på Tommy Dorsey eller Glenn Miller så det skrålade högt! Han var en gammal jazztrombonist, förstår du. Mycket duktig sådan”.

Hon drack en klunk från sitt vattenglas.

”McDonald’s och snabbkaffe var saker som vi aldrig hört talats om. Men jag kommer ihåg affärerna där man kunde köpa godis och glass för några ören. Skulle pappa och mamma köpa en helt ny Volvo kunde de få betala 5 000 kronor. Men det hade vi förstås inte råd med på den tiden”.

Hon avslutade med att fråga:

”Hur gammal tror du att jag är?”

Den lille pojken tittade fortsatt storögt på sin mormor. Han betraktade henne från topp till tå, men kunde inte gissa.

Då förklarade mormor att hon var 64 år, och föddes 1952.

Känner du igen dig i historien? Dela gärna med dina vänner, så att de också får en förståelse för hur det såg ut förr i tiden!