Döden är någonting som nästan ingen av oss vill tänka på, men om du vet att din tid snart är kommen, hade du haft någon sista önskan?
Skulle du vilja besöka en speciell plats eller träffa någon kär person? Eller kanske har du ett husdjur du hade velat träffa en sista gång?
För de flesta som har husdjur, vet att banden mellan människa och djur kan vara minst lik starka som de mellan människor.
Ändå är det inte många sjukhus som tillåter besök från husdjur, inte ens för de som aldrig kommer att komma därifrån.
För vissa som ligger på sin dödsbädd kan ett adjö till sitt älskade husdjur bli mycket svårt eller näst intill omöjligt.
Det är väldigt tragiskt, det måste ju finnas något sätt för patienterna att få träffa sitt husdjur utan att nödvändigtvis behöva utsätta andra patienter för fara.
För några år sedan delade en make med användarnamnet Mellifluous_Username sin historia på Reddit där han berättade om sin döende fru och hennes sista önskan.
Den berörde mig så djupt att jag nu gärna vill dela den med er.
Sjukhuset där hon vårdades tillät inga djur, men när hon bad om att få träffa sin hund Bella en sista gång tog han saken i sina egna händer.
”Min fru låg på sjukhus efter en mycket svår operation, som ett par dagar senare inte verkade ha gått så bra som vi hoppats. Prognosen var såg inte bra ut.
Hon kunde prata, men varken åt eller drack, hon var helt beroende av dropp och stark smärtlindring. En gång lyckades hon övertala mig att smuggla med vår hund in till hennes rum så att hon kunde få träffa henne ”en sista gång”.
”Vår hund Bella är en 20-kilos Australien Shepherd, och det skulle visa sig att hon passade precis lagom i en vanlig resväska.
Jag packade ner henne, med dragkedjan öppen och lade henne i bilen tills vi kom fram till sjukhuset. När vi kom fram ’förklarade’ jag för henne att jag skulle öppna om bara några minuter och att hon snart skulle få träffa sin mamma.”
”Otroligt nog varken gnällde eller skällde hon. När jag gick förbi sjuksköterskestationen, förklarade jag bara att jag tog med lite saker för att göra min frus sjukhusvistelse mer bekväm. ’Inga problem,’ svarade de”.
”När jag kom in I rummet låg min fru och sov. Jag öppnade väskan och Bella hoppade genast upp i sängen och lade sig försiktigt över hennes bröst, helt utan att komma åt alla slangar och droppet. Hon lade sig så att hon såg rakt in i min frus ögon och låg blixtstilla i ungefär 20 minuter, tills min fru vaknade och började jämra sig av smärta.
Bella började genast att slicka henne, och gnydde tyst, som om hon visste att vi skulle bli avslöjade om hon skällde.
Min fru kramade henne i nästan en timme och log hela tiden.
Vi blev påkomna av en sjuksköterska, men hon blev så rörd, att hon lovade att inte skvallra.
När min fru tillslut somnade om packade jag ner Bella i resväskan igen.
Min fru somnade sorgligt nog bara några dagar senare, och nu, varje gång jag plockar fram resväskan (eller vilken resväska som helst), tror Bella att hon ska få träffa henne igen”.
Jag är så glad att hon fick chansen att träffa sin älskade hund Bella en sista gång. Alla borde få sin sista önskan uppfylld, och de borde inte behöva smyga med det.
Dela gärna denna sorgliga men vackra historia med alla du känner som älskar hundar och förstår hur viktiga de är för oss!
