Människor kan verkligen vara hemska ibland – och något som gör mig uppriktigt förbannad är de personer inte visar någon respekt för sina medmänniskor. De som, med sylvassa tungor, högt och ljudligt klankar ner på människor i sin omgivning som om de själva är lite förmer och tycker sig ha rätten att såra andra bäst de vill.
Ännu mer upprörd blir jag när folk dessutom beter sig illa mot personer som är förståndshandikappade och kanske inte har riktigt samma förutsättningar som andra.
Den här fiktiva berättelsen, om en kvinna som hånar en pojke med Downs syndrom i en mataffär, är just ett sådant exempel på när folk visar sig från sin värsta sida. Som tur är finns det dock också många fina människor med hjärtan av guld – människor som vågar stå upp och säga ifrån.
Läs historien här nedan och se till att hänga med till slutet, för kassörskans replik till den här hemska kvinnan är bara helt perfekt!
Jag var och handlade på min lokala matbutik och hade precis kommit fram till kassan. Där jobbar, förutom kassabiträdet, en kille som är förståndshandikappad. Hans uppgift är att packa varorna som åker ned för bandet.
När mina varor kom åkande nerför bandet frågade killen mig: ”Vill du ha den här påsen?”
Han höll upp en av mina påsar, som jag såg hade ett stort hål.
Jag: ”Nej, du kan ta en annan, tack.”
Plötsligt hörde jag hur kvinnan bakom mig i kassan suckade högljutt och sa: ”Men snälla nån, kan ni skynda på!”
Jag: ”Det är ingen brådska, jag har precis betalat. Han jobbar på bra.”
Kvinnan: ”Jaha, så du är lika långsam som honom? Herregud, alla ni speciella människor måste sluta störa oss normala människor!”
Killen som packade varorna såg ut att ha tagit illa upp. Han svarade: ”Frun, hon är inte dum. Hon studerar på universitetet (samtidigt pekade han på universitetsloggan på mina byxor). Hon är väldigt smart.”
Jag: ”Och han är den bästa varupackaren som finns! Han är väldigt försiktig, frun, vilket är en bra sak när du handskas med matvaror.”
Killen hade nu packat klart mina varor. Eftersom han visste att jag skulle gå direkt tillbaka till studenthemmet räckte han bara över dem till mig och hjälpte mig att bära upp dem.
Kvinnan: ”Men snälla någon, ska han inte ens hjälpa dig att bära varorna till bilen? Vilket misslyckande. Jösses, jag vill prata med butikschefen om det här!”
Jag: ”Det är ingen fara frun, jag går alltid hem. Vill du verkligen klaga över något som jag har bett honom om flera gånger?
Killen med varorna ropade efter mig: ”Ha en fin dag!”
Kvinnan: ”Idiot.”
Kassörskan, som hade suttit tyst på sin plats under hela tiden detta utspelade sig, tittade lugnt på den upprörda kvinnan. Sedan sa hon:
”Du är nekad att handla här på grund av kraftig diskriminering mot en mycket uppskattad medarbetare samt mot en återkommande kund. Du kan lämna dina varor här. Var vänlig och lämna butiken.”
Kvinnan vägrade dessvärre att lämna butiken utan skapade i stället rejäl uppståndelse genom att skrika, protestera och till och med förstöra en hylla. Medan hon lugnades ned klev killen som packade varor fram och ledde mig och en annan kund till säkerhet bakom tobaksdisken. Där kunde vi i lugn och ro vänta på att polisen kom och ledde ut kvinnan.
Innan jag gick frågade killen som packade varorna oroligt: ”Ses vi igen nästa vecka…?”
Jag: ”Utan tvekan.”
Hans leende gjorde mig glad för resten av dagen.
Källa: hrtwarming
Alla människor förtjänar att behandlas med respekt. Dela vidare om du tycker att kassörskan gjorde helt rätt!
