Att skapa ett bra klassrum innebär ibland att du måste kunna ställa de tuffa frågorna till dig själv. Gör du tillräckligt för att bekämpa sexuella trakasserier? Tillåter du sexistiska kommentarer hemma? Tar killarna mer plats än tjejerna?
Detta ansvar är lätt att bara skjuta över på lärare och andra vuxna – men självklart är det så att föräldrarna måste ta tag i detta också.
Vi har alla ett kollektivt ansvar för att lära barnen skillnaden mellan vad som är rätt och vad som vi aldrig kan acceptera.
Historien nedan är ett perfekt exempel på när vi måste ta tydlig ställning, och vad som händer om vi inte gör det.
Allt börjar i ett klassrum där en av klassens flickor ständigt utsätts för trakasserier. En pojke försöker lossa av hennes behå-band, men en dag fick flickan helt enkelt nog.
Hon slog pojken två gånger i ansiktet och det var när skolledningen ringde upp flickans mamma som historien tog en helt ny vändning…
Så här skrev mamman:
(Jag arbetar som sjuksköterska på en akutmottagning. Vi får inte ha telefoner på oss när vi jobbar, de måste förvaras i våra personliga skåp. Skulle jag behöva ta emot ett privat samtal går det via sjukhusets reception).
Och de hela började med att jag fick ett samtal just där. I andra änden hörde jag: ”Det här är läraren från skolan. Det har skett någonting med din dotter. Vi ser helst att du kommer hit direkt”.
Jag: ”Vadå? Har hon blivit sjuk? Eller är hon skadad? Kan det inte vänta tills jag slutar mitt pass, om två timmar?”.
Läraren: ”Din dotter har misshandlat en annan elev. Vi har försökt ringa dig i 45 minuter. Det är verkligen mycket allvarligt, vi ser gärna att du kommer hit”.
(Jag åker till skolan och visas in till skolans huvudkontor. Där sitter min dotter, hennes klassföreståndare, en manlig lärare, rektorn och en pojke med blodig näsa och rött ansikte. Pojkens föräldrar är också med.)
Rektorn: ”(Mitt namn), vad skönt att du till slut kunde komma hit!”
Jag: ”Ja, det kan vara körigt på akutmottagningen där jag jobbar. Jag har tillbringat den senaste timmen med att sy 40 stygn på 7-åring som blivit slagen av sin mor med en metallslev. Sedan var jag tvungen att prata med polisen angående det som hänt. Ledsen att ni fick vänta.”
(Rektorn anstränger sig för att inte se generad ut. Sedan berättar han vad som hänt. Pojken har försökt slita upp min dotters bh och då slog hon honom i ansiktet två gånger. Trots det fick jag intrycket att alla var förbannade på min dotter, i stället för att rikta ilskan mot pojken.)
Jag: ”Åh.. Och nu vill ni veta om tänker anmäla honom mot för sexuella trakasserier mot min dotter? Och väcka åtal mot skolan för att ni låter honom attackera min dotter?”
Jag: ”Ja, det kan vara körigt på akutmottagningen där jag jobbar. Jag har tillbringat den senaste timmen med att sy 40 stygn på 7-åring som blivit slagen av sin mor med en metallslev. Sedan var jag tvungen att prata med polisen angående det som hänt. Ledsen att ni fick vänta.”
(Rektorn anstränger sig för att inte se generad ut. Sedan berättar han vad som hänt. Pojken har försökt slita upp min dotters bh och då slog hon honom i ansiktet två gånger. Trots det fick jag intrycket att alla var förbannade på min dotter, i stället för att rikta ilskan mot pojken.)
Jag: ”Åh.. Och nu vill ni veta om tänker anmäla honom mot för sexuella trakasserier mot min dotter? Och väcka åtal mot skolan för att ni låter honom attackera min dotter?”
(Alla i rummet blir helt ställda och börjar prata i mun på varandra).
Läraren: ”Jag tror inte det var så farligt…”
Klassföreståndaren: ”Det finns ingen anledning att överreagera”.
Rektorn: ”Jag tror du missar poängen här”.
(Pojkens mamma börjar gråta. Jag vänder mig till min dotter för att fråga vad som egentligen hände).
Dottern: Han höll på att pilla på min bh. Jag bad honom sluta, men han vägrade. Jag sa till läraren flera gånger, men han sa åt mig att ignorera pojken. Killen slutade inte, han lossade på min bh och då slog jag till honom. Då slutade han.
(Jag vänder mig till läraren)
Jag: ”Du låter honom göra detta? Varför stoppar du inte honom? Kom hit och låt mig få ta dig mellan benen!”.
Läraren: ”Va?! Nej!”.
Jag: ”Betyder det att du tycker det verkar olämpligt? Varför inte gå och dra av (klassföreståndarens) bh här och nu. Se hur roligt hon tycker det är. Eller ta av hennes bh (pekar på pojkens mamma). Eller min? Du tror att bara för att de är barn så är det är okej?
Rektorn: ”(Mitt namn). Med all respekt, din dotter slog faktiskt en annan elev!”
Jag: ”Nej, hon försvarade sig mot sexuella trakasserier från en annan elev. Kolla på dom! Han är 1,80 lång och väger 75 kilo. Hon är 1,50 och väger 40 kilo. Han är längre än henne och nästan dubbelt så stor. Hur många gånger ska hon låta honom ta på henne så där? Ni skulle aldrig låta honom hålla på så mot en lärare eller en anställd, så att ni kan tillåta det mot en 15-åring begriper jag inte. Jag kommer rapportera detta till myndigheterna. Och om du, (jag vänder mig till pojken), kommer nära min dotter igen… Då kommer jag se till att du blir gripen för sexuella trakasserier. Fattar du det?”
(Jag blev så förbannad att jag plockade ihop mina dotters saker och lämnade rummet. I efterhand rapporterade jag allt till myndigheterna och till flera av dem som jag känner från Kyrkan. (Det är en katolsk skola). Jag blev lovad att händelsen skulle utredas. Jag rapporterade också allt Skolinspektionen och de var lika upprörda och försäkrade mig om att de skulle kontakta skolan. Min dotter bytte ämnesklass, bort från läraren och pojken.)
Vilken fantastisk mamma, som verkligen står upp för sitt barn!
Jag tycker hon gjorde helt rätt i den här situationen och hennes agerande förtjänar att delas vidare, så att alla kan få ta del av det.
Det har diskuterats om historien är sann eller inte, men budskapet kan nog alla skriva under på.
Dela gärna historien på Facebook om du tycker att alla former av sexuella trakasserier är oacceptabelt!
