Livet kan ibland kännas väldigt seriöst, stressigt och allvarligt. Då kan jag alltid tycka att det piggar upp lite extra med en rolig historia som får en att dra på smilbanden och bli på lite bättre humör.
Jag har ingen aning om ifall ni har läst den här roliga historien förut, men jag skrattade i alla fall högt när jag nådde slutklämmen – och därför kunde jag inte låta bli att dela den med er en dag som denna!
Historien börjar ganska lugnt med två kompisar som åker iväg på en skidsemester… men snart ska detta leda till ett ögonblick som förändrar allt. Ärlighet varar längst, eller hur var det nu?
Johan bestämde sig för att åka iväg på skidresa med sin kompis Karl. Förväntansfulla packade de ihop all utrustning i Johans bil och gav sig iväg norrut.
Efter en stund hamnade de båda ungkarlarna i en fruktansvärd snöstorm vädret sämre. De fortsatte köra och kom snart till en gård. De stannade till och knackade på för att fråga om de kunde söka skydd där över natten. När Johan och Karl såg vem som öppnade blev de båda spända – framför dem stod en av de vackraste kvinnor de någonsin sett.
“Jag inser hur dåligt vädret är och det vore konstigt att neka er sovplats då jag har hela det här stora huset för mig själv. Men jag har nyss blivit änka och jag är rädd att grannarna skulle börja prata om jag lät er tillbringa natten här”, sa kvinnan.
Johan förstod hennes situation, men såg en annan lösning. “Vi kan sova i ladan i stället, det är inga problem, och om vädret blir bättre åker vi så fort det blir ljust.”
Änkan hade inga problem med detta så Johan och Karl gjorde i ordning sovplatser i ladan och stannade över natten.
Nästa morgon hade vädret mycket riktigt blivit bättre, så männen kunde återigen ge sig ut på vägarna igen. De njöt av en härlig semestervecka med fin skidåkning.
Men ungefär nio månader senare fick Johan ett oväntat brev från en advokat. Det tog honom ett tag att lista ut vad det hela handlade om, men som han såg det fanns det inga tvivel kring vem advokaten representerade. Den vackra änkan som de hade sökt skydd hos.
Han stannade till hos sin vän Karl och frågade: ”Karl, minns du den där vackra änkan på gården där vi stannade till när vi skulle på skidsemester?”
”Ja, det gör jag” svarade Karl.
Johan skruvade på sig. ”Ehm. Det är inte så att du gav henne ett nattligt besök då vi var där?”
”Hehe, jo, det gjorde jag faktiskt”, sa Karl, inte så lite generad över att ha blivit påkommen. ”Jag måste erkänna att jag faktiskt gjorde det.”
”Och du presenterade dig möjligtvis inte i mitt namn, istället för att säga vad du heter?”, frågade Johan.
Karl blev om möjligt ännu rödare i ansiktet och började förklara sig. ”Alltså, jag är ledsen kompis, men jag sa till henne att jag var du. Jag gav henne ditt namn. Det kändes som en enkel grej att göra just då. Jag är ledsen. Men varför undrar du?”
”Tack”, svarade Johan och fortsatte: ”Hon dog nyss och har överlåtit allt hon äger till mig!”
