13-åring tar sitt liv efter gruppvåldtäkt, skriver ett brev för att varna andra

Alla har vi varit berörda av mobbning på ett eller annat sätt.

Vi kanske har varit utsatta själva, sett någon bli utsatt eller rent av varit den som mobbat. Många barn, ungdomar och även vuxna utsätts dagligen dör psykisk och fysisk mobbning som gör deras liv till ett helvete.

Cassidy Trevan från Melbourne, Australien visste allt för väl vad det innebar.

Hon hade länge blivit mobbad, mest psykiskt, men även fysiskt ett par gånger.

Hon kallades för fula ord, attackerades i skolan, på nätet och även familjens hus vandaliserades.

Det blev så illa att hon inte längre kunde gå till skolan. Det var helt enkelt för jobbigt. Trots samtal med de som mobbade blev det inte bättre.

Efter en hel termin hemma från skolan med samtal och hjälp var hon äntligen redo att ge skolan ett nytt försök. Två dagar i veckan skulle hon vara där för att vänja sig igen.

Tjejerna som varit elaka bad om ursäkt. De ville till och med vara vänner med henne nu. De frågade om hon ville följ med dem på en festival.

Självklart ville hon det, hon hade varit utfryst så länge att även om tjejerna varit elaka innan, var längtan efter vänner för stor.

Det Cassidy inte visste var att tjejerna hade en plan, hemskare än någon någonsin skulle kunnat ana.

Tjejerna tog med sig Cassidy till ett närliggande hus där de hade ordnat så två äldre killar skulle våldta henne.

Tjejerna satt utanför och väntade medan killarna turades om att våldta Cassidy. Hon var då 13 år gammal.

Cassidy polisanmälde händelsen, men var för rädd för att vittna. Om Cassidy inte ville vittna fanns det tyvärr ingenting som polisen kunde göra, och alla inblandade gick fria.

Cassidys mamma, Linda, såg till att hon fick byta skola, och de flyttade till och med, men mobbarna kom alltid åt henne på något sätt. De attackerade henne i affären och ringde till och med till hennes mamma och krävde att få prata med henne.

Linda gjorde allt hon kunde, men ändå såg hon sin dotter tyna bort, tillslut orkade Cassidy inte ens kliva ur sängen.

En dag i december 2015 tog hon sitt eget liv.

Efter självmordet hittade Linda ett brev som Cassidy skrivit. Ett brev som alla borde läsa. Ett brev till alla som mobbar. Ett brev till alla som blir mobbade.

Så här skrev hon:

”Jag var en elev på (skolnamnet är borttaget) och jag blev våldtagen av elever som fortfarande går på den skolan. Jag vet att detta kanske låter som att jag bara vill ha uppmärksamhet, men ärligt det är det inte. Jag har flera anledningar till att jag gör detta som jag också kommer att förklara.

Mitt mål är att varna andra (mest andra elever, men även föräldrar) om vad som hände, för jag är rädd att om de kunde göra det mot mig, kan de göra det mot andra barn som mig, eller i alla fall försöka. Du har faktiskt makten att förhindra att det händer. Kom ihåg att de som gjorde detta mot mig var elever på (borttaget), det är svårt att förstå, jag vet. Men det är sant.

Jag gör inte detta för att jag vill hämnas på de som våldtog mig, låg bakom planeringen, mobbade mig på grund av våldtäkten, retade mig på grund av våldtäkten eller något sådant. Jag gör det inte heller för att få uppmärksamhet. Som jag redan nämnt. Det vill jag klargöra.

Jag gör det för att det just nu går 1500 elever på skolan i år 7-12 och de måste varnas. På grund av det som hände mig, och på grund av att ingen av de anställda på skolan gjorde någonting för att hjälpa mig (jag kommer att prata mer om senare). Är det nu min plikt att varna alla er för att ni ska veta vad som hände. (Inte bara det som du kanske har hört på skolan, utan vad som verkligen hände).

Men jag gör det också för mig själv. Jag vill äntligen efter ett och ett halvt år bli lämnad i fred. Det är överraskande, hur många studenter på (borttaget) som har hört historier om mig, och märkligt nog hör historier om mig än idag. Jag blir än idag kontaktad av elever jag aldrig träffat som kallar mig för slampa på Facebook.

Jag har bytt skola, jag har flyttat, och jag blir fortfarande kontaktad och mobbad.

Jag kan inte få människor att sluta sprida rykten, men jag kan åtminstone försöka berätta sanningen eftersom att folk fortsätter att prata om det.

Men som jag sa, det här är helt ärligt mest för de elever som fortfarande inte vet hur farliga de eleverna är.

Mitt namn är Cassidy Trevan, och jag blev våldtagen.

Om någon försöker ge sig på dig, lita på mig, det är värt att kämpa. Kämpa! Om du inte gör det kommer du att ångra dig för resten av livet som jag gör. Du klarar det. Var försiktig. Var på din vakt. Var aktsam.”

Brevet publicerades av australiensiska Channel 9.

En ung människas död på grund av mobbning är en för mycket.

Ingen ska behöva må så dåligt att den känner att det inte finns någon annan utväg än att ta sitt eget liv.

Men vi måste jobba tillsammans. Elever, föräldrar, lärare, alla måste hjälpas åt för att det ska få ett slut.

Ingen ska behöva kämpa ensam.

Lindas sorg kommer aldrig att försvinna, för hennes dotter kommer aldrig att komma tillbaka.

Linda höll länge tyst, men efter att ha hittat dotterns brev visste hon att hon också var tvungen att berätta om det hemska för att varan andra. Du kan läsa hennes inlägg på engelska här under:

https://www.facebook.com/photo.php?fbid=1311548552238614&set=a.519414598118684.1073741825.100001504441259&type=3

Cassidys historia har berört tusentals, och jag hoppas att den kommer att fortsätta beröra ännu fler.

Tryck på dela-knappen nedan för att sprida ordet och uppfylla Cassidys sista önskan om att sprida ordet få ett slut på mobbningen!