Det är svårt att veta hur man ska hantera autistiska människor om man inte är van vid dem. Många som har autism är oberäkneliga och kan växla humör i en handvändning, från att vara glad till att ha ett raseriutbrott på någon sekund.
Mamman Natalie Fernando är van vid att hennes autistiske son Rudy ibland får sammanbrott på grund av sin diagnos. När han får dessa kan han skrika högt och bete sig aggressivt, oavsett var de befinner sig någonstans.
När femårig Rudy får såna här sammanbrott får han alltid hela sin omgivning att stirra. Många blänger irriterat, och vissa med en blick som visar att de tycker synd om Natalie.
Mamman är van, men trots det är det alltid lika jobbigt när autistiske Rudy sätter sig på tvären på offentliga platser. Natalie är då den enda som kan försöka lugna honom, medan alla stirrar. Just därför blev hon så rörd av det en vilt främmande man gjorde på stranden.
Sonen fick raseriutbrott på stranden
Förra veckan var Natalie och femårige Rudy ute och promenerade längs vattnet i Hockley, Essex. För Western Journal berättar Natalie att Rudy älskar promenader, men vad han inte älskar är när det är dags att runda av och gå hem. Detta kan orsaka ett av hans klassiska raseriutbrott.
Så småningom var det dags att vända och gå hem och Rudy satte sig på tvären.
Natalie och femåringen befann sig mitt på den populära strandpromenaden när Rudy la sig på backen och skrek okontrollerat, och allt fler började att stirra irriterat.
Varje person som passerade såg besvärad ut, och vissa tog avstånd. Alla utom en man som var ute och tränade inför ett lopp.
Löparen Ian Shelley fick precis som alla andra syn på Rudy, men istället för att vika av sprang han fram till Rudy och la sig på backen, i jämnhöjd med honom.
Främlingens oväntade metod
Detta tystade Rudy helt. Ian pratade lugnt och sansat med Rudy, och frågade om hans dag och vad han gjorde. Utan att veta någonting om vem Rudy var, så gjorde han alla rätt.
”Den här mannen, min hjälte från imorse, såg min son på marken och som alla andra antog han att han hade ett raserianfall. Han frågade min lilla Roo vad han hette, och när jag förklarade att han inte riktigt förstod och att han är autistisk och har en mängd andra utmaningar som gör den här delen av vandringen svår sa han att ‘Det är lugnt, jag lägger mig ner med honom”, berättar Natalie.
”Han fortsatte sedan att prata med oss medan han gick tillbaka till sin bil. Jag är så tacksam mot den här Ian att jag aldrig kommer att glömma hans vänlighet”.
Natalie hade aldrig sett en främmande person göra så. Inte bara gjorde han rätt, han ställde också upp för en mamma som hade det tufft.
”Att se någon som inte vet något om Rudy bara instinktivt göra detta var så överraskande och jag kunde inte torka bort leendet från mitt ansikte”.
