Ja’bari Gray föddes på årets första dag, den 1 januari.
Pojken har dessvärre fått en tuff start på livet – han föddes utan hud.
Men den lille har visat sig vara en riktig kämpe, och nästan ett år senare fick mamman Priscilla ett besked från läkaren hon länge väntat på.
Texas-paret Priscilla Maldonado och Marvin Gray, som hade två barn sedan tidigare, var överlyckliga när de fick veta att de väntade en son. Graviditeten fortgick utan några större problem, men så i vecka 37 vändes deras värld upp och ner. På ett ultraljud fick de veta att bebisen i inte upp i vikt och hans puls sjönk. Allt slutade med att de fick göra ett akut kejsarsnitt.
Bebisen, som fått namnet Ja’bari, föddes den 1 januari, och enligt mamman ska han ha varit helt tyst när han kom ut i världen, skriver People.
Föräldrarna förstod snart att något var allvarligt fel. Deras lille pojke, som bara vägde 1 300 gram, saknade hud på stora delar av sin kropp. Han hade bara hud på huvudet, ansiktet och delar av armarna och benen.
Läkarna var osäkra på om pojken skulle överleva. Hans ögonlock var stängda och han kunde inte andas utan hjälpmedel. Men Priscilla vägrade ge upp, trots värsta tänkbara förutsättningar.
– Om det inte är en mening att han ska vara här så skulle han ha somnat in vid födseln, eller redan innan. Så han har en mening, sa Priscilla till ABC 13.
Så mår han i dag
Under de tio månader som gått sedan Ja’bari föddes har han genomgått åtskilliga hudtransplantationer. Och faktum är att hans tillstånd har förbättrats. Till sist fick också mamman Priscilla det besked från läkarna som hon så länge väntat på. I dag kan hon äntligen hålla sin pojke i famnen, hud mot hud, och ge honom en puss.
– Det var hjärtevärmande, för han grät när jag la ner honom. Men så fort jag tog upp honom igen, och la honom hud mot hud på mitt bröst, så slutade han att gråta, säger hon till ABC13.
– Nu kan du pussa på honom, ta på honom.
Föräldrarna kan nu också klä sin son, något som tidigare varit omöjligt.
Det är ännu okänt vad som ligger bakom den lille pojkens ovanliga tillstånd. Klart är att familjen har en lång väg att gå innan han är friskförklarad. Samtidigt kan Priscilla och Marvin njuta av att deras son mår bättre och fortsätter utvecklas. Även om hans ögonlock fortfarande är stängda behöver han inte längre smärtstillande, han kan också andas på egen hand.
– Han gör små kuttrande ljud som andra bebisar gör och han interagerar med oss. Även om han inte kan se oss så interagerar han fortfarande.
Den här lilla pojken är verkligen en riktig kämpe! Det gör mig så otroligt glad att hans mamma äntligen kan få pussa och hålla i honom.
Dela gärna för att hylla denna fantastiske lille hjälte!
